Det är inte invandrarnas fel - det är Facebooks
Anställd knivmördad av ensamkommande flyktingbarn. IS planerar terrorattack mot Europa. Rasistisk mobb jagar barn genom Stockholm city.
Telefonen flashplingar som en nedräkning till undergången.
Nyheterna delas på Facebook med uppgivna versaler:
“VAD ÄR DET SOM HÅLLER PÅ ATT HÄNDA?!”
Då har vi inte tagit upp klimatförändringarna, Rysslands Putin, USA:s Trump eller att EU håller på att slitas isär av flyktingkris och Brexit.
Visst känns det som att världen håller på att gå åt helvete. Det är dags att ta bladet från munnen och peka ut en skyldig. Men det är inte en etnisk grupp, inte en särskild samhällsklass eller ens en konspirerande elit. Det är Facebooks fel!
Alltså inte händelserna i sig, men hur vi känner inför dom. Kommer ni ihåg hur det var för några år sedan på FB? Överallt var det listor och Buzzfeed och söta djur. Eftersom folk klickade på det så fick vi mer av det.
Men precis som med snabbmatsindustrins effektiva sätt att blanda fett och socker på ett sätt som inte är superhälsosamt blev det lite för mycket. Fluffet fick folk att logga ut. Det är Facebooks största skräck, så de ändrade sin algoritm för att nyheter ska dominera ditt flöde. Det känns seriösare.
Men vilken sorts nyheter är det som delas? Samma sak som alltid funkat: Negativa händelser. Med bilder.
Det här är inte en cynisk konspiration. Det är så mänskliga hjärnor funkar. Det är också medias institutionella uppdrag. Att informera om avvikelser, om system som inte fungerar och saker som kan döda din familj. Vi SKA vara nationens fucking Krösa-Maja.
Och det här vet ju du som läser egentligen. Svenska nyhetskonsumenter är sofistikerade och vet att vi inom media har en väl generös tolkning av vad som kan få prefixet “chock”. Det finns en hälsosam skepsis mot braskande gula papperlappar utanför kiosker.
Men vi är inte lika bra att tolka den nya sociala verklighetens gruppdynamik när alla blivit minipublicister. Det är svårt att vara mediekritisk mot tant Märtas apokalypsanalys. Och när antalet uppnått en kritisk massa försvinner det kritiska tänkandet. Alla delar. Alla ojar sig. Undergångskänslan vinner en utmattningsseger.
Så klart är varken media eller verkligheten oskyldiga i detta. Skitläskiga saker händer just nu och vi rapporterar om dem. Men när vi nu samlas vid den digitala lägerelden så är det spökhistorier som är populärast. Den som skapar maximal kollektiv hispighet rankas högst.
Tills Facebook ändrar sin algoritm och flödet fluffar fritt igen.