Sverige har blivit farligare
Brottsförebyggande rådet publicerar ständigt rapporter som visar att det dödliga våldet i Sverige inte ökar.
Det ligger i stället konstant på samma nivå.
I slutet av april kom en studie, som till och med visade att antalet mord har minskat sen början av 90-talet. Vad en sådan undersökning är värd vet jag inte.
Hade Brå valt en annan jämförelseperiod kanske resultatet hade blivit ett helt annat.
Kriminologer och brottsforskare tutar också ständigt i oss att antalet mord, dråp och misshandel med dödlig utgång stabilt ligger på cirka 100 om året.
Antalet stiger alltså inte, även om folk tror det. Jag tycker att det är ett konstigt resonemang, eftersom Brå:s egen mordstatistik visar något helt annat.
Jag har gått igenom de senaste tio årens statistik från Brå över ”uppklarade mord och dråp”. Det är intressant läsning. Varje år under hela 2000-talet ligger antalet ”uppklarade mord och dråp” långt över de 100 om året, som kriminologerna talar om.
Under 2005 klarades 184 mord och dråp upp, under 2007 225, medan 278 fullbordade mord/dråp klarades upp under 2010!
Här handlar det alltså om polisiärt uppklarade mord.
I vissa fall har mordgåtan lösts, i andra fall har åklagaren lagt ner förundersökningen, eftersom man inte hittat någon gärningsman. Lika fullt handlar det om mord.
Därför vill jag hävda att det dödliga våldet ökar i Sverige, även om politiker och brottsexperter förnekar det. Gör de det för att de vill få oss medborgare att tro att Sverige fortfarande är ett tryggt och säkert land att leva i med få våldsbrott?
Visserligen blev en svensk statsminister skjuten på öppen gata och en svensk utrikesminister knivmördad på ett stort varuhus, men i båda fallen fick vi lära oss att dessa mord inte gav någon sann bild av Sverige.
Dessa mord var undantagen som bekräftade regeln, det vill säga att vi i Sverige kan gå ute på stan utan att riskera att bli nedslagen.
De senaste veckorna har flera personer skjutits eller knivhuggits till döds på öppen gata.
I förra veckan sköts en 36-årig man till döds mitt på dagen på en parkeringsplats intill en välbesökt badplats i Malmö.
För några veckor sen blev en annan man ihjälskjuten mitt på gatan i centrala Göteborg.
I lördags natt blev en 21-årig man knivmördad på Sergels torg efter bråk på en nattklubb.
Listan kan göras ännu längre.
Vad visar detta? Att Sverige är tryggt? Nej. Vi har på senare år tvingats lära oss att brutala mord kan begås mitt framför ögonen på oss. Det är inte kul.
Visserligen viftar experterna bort många mord med att dessa bara är ”uppgörelser i den undre världen” och ”uppgörelser mellan kriminella ligor”, våldsdåd vi inte behöver bry oss om, eftersom de inte berör oss vanliga medborgare. De ses snarare som en nyttig ”självsanering” inom de kriminella kretsarna. Men vad man än kallar det, så handlar det om mord. Glöm inte det.
Många av morden i den kriminella världen blir heller aldrig uppklarade.
Mördarna, som ofta hyrs in av kriminella ligor, har för länge sen flytt landet, innan polisen ens hunnit rycka ut.
När folk skjuts ner mitt på dagen på öppen gata har situationen blivit farlig även för oss medborgare. Även om de inhyrda yrkesmördarna är vana skyttar, så finns det något som heter förlupna kulor och rikoschetter. Den som av misstag råkar stå i vägen för en sådan kula riskerar att själv bli offer.
Kommer ni ihåg den kvinnliga jägaren i Småland som sköt en älg? Tyvärr gick kulan rakt igenom älgkroppen och träffade en skidåkare, som dog på fläcken.
Att skjuta ner folk på öppen gata kan innebära ett livsfarligt hot mot dem som råkar gå förbi eller befinner sig i ”fel” vinkel i förhållande till skottet.
Sverige har inte blivit tryggare utan farligare. Den svenska idyllen rämnade för länge sen. Och, kära brottsforskare, sluta med vilseledande brottsstatistik. Jag säger det igen: Hur kunde polisen i fjol klara upp 278 mord, som statistiken visar, när det enligt Brå bara begås 100 mord om året?