Dyrare och sämre - svart på vitt om vård och omsorg
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2001-10-24
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Det är tyvärr precis som man tror. Den service som den offentliga sektorn erbjuder har blivit dyrare. Och den har blivit sämre.
I skuggan växer skillnaden mellan dem som har pengar och dem som inte har.
Joakim Palme och ett gäng andra forskare lade i går fram slutrapporten "Välfärdsbokslut för 1990-talet". Det är ingen munter läsning, framför allt inte för dem som styrde landet under den här perioden.
Den service som stat, kommun och landsting erbjuder människor blev dyrare. Den blev ofta sämre. Och den bedrivs i allt högre utsträckning i privat regi eller av anhöriga.
Dyrare. 1990 kostade barnomsorgen 40 miljarder kronor. Det gjorde den 1999 också. Men under perioden ökade föräldrarnas andel av totalkostnaden till nästan det dubbla, från 10 till 18 procent. Föräldrarna betalar alltså alltmer ur den egna plånboken med skattade pengar.
Detsamma gäller sjukvården.
1990 kostade det 60 kronor att gå till doktorn, punkt slut. Tio år senare hade avgiften på vårdcentralen ökat till i genomsnitt 100 kronor. Kostnaden för att uppsöka en specialistläkare ökade med 230 procent.
Sämre. Det satsades alltså lika mycket pengar på barnomsorgen i början av 1990-talet som i slutet. Men antalet barn som togs om hand på dagis och fritis ökade med 200 000 till 720 000 barn.
Samma mängd pengar skulle alltså räcka till betydligt fler barn. Resultatet är givet - det blev sämre. Personaltätheten minskade rejält, särskilt på fritis.
Trots att de riktigt gamla blivit fler är det i dag en lägre andel pensionärer som har hemtjänst än 1990. Det har blivit svårt, på gränsen till omöjligt, att få hjälp med enklare saker som städning, tvätt och handling. Hemtjänsten har alltmer fått karaktären av hemsjukvård.
Privatisering. Privatiseringen av den offentliga sektorn sker på två plan. Dels utförs mer jobb av privata företag. Inom både barn- och äldreomsorgen ökar framför allt företag som drivs i vinstsyfte, alltså inte kooperativa eller offentligt ägda bolag.
Parallellt äger en annan och klassbunden privatisering rum. De som har gott ställt väljer privata alternativ när det offentliga anses för dåligt.
Högutbildade föräldrar väljer privata dagis i betydligt högre utsträckning än andra. Pensionärer med god ekonomi köper hushållstjänster när de inte får hjälp av den kommunala hemtjänsten.
Motsatsen gäller dem som inte har så mycket pengar. Äldre med dålig ekonomi tvingas lita till hjälp från anhöriga eftersom de inte har råd med hemtjäns-ten enligt forskaren Marta Szebehely.
Den offentliga sektorn kom till för att utjämna skillnaderna mellan fattig och rik. Den egna plånbokens storlek skulle inte fälla avgörandet för hur väl man togs om hand i utsatta lägen. Nu går utvecklingen i rakt motsatt riktning. Så ser bokslutet över 1990-talet ut.