Prata inte så att någon ser, snälla mamma
I väntrummet på vårdcentralen är nästan alla sittplatser upptagna. Jag och min tioåriga son anmäler honom på skärmen och sätter oss bredvid en sjuttioårig kvinna som stickar något koboltblått. Hon flyttar sina påsar närmare sin kropp och ler och ger, utrymme.
Jag viskpratar med sonen, ställer frågor.
Vad är det för lektion efter matten, och liknande.
Han svarar kort, om alls.
Vad håller ni på med på matten nu?
Prata inte, viskar han tillbaka.
Jag försöker minnas. Var det så här att vara tio? Prata inte så att någon ser, snälla mamma. Jag älskar dig när vi är hemma men nu behöver jag att vi låtsas vara främlingar som hamnat bredvid varandra på bussen.
Jag slutar uppfinna frågor och spelar med fingrarna på låren. Jag tänker inte plocka fram telefonen, jag ska vara en god förebild.
Men om han inte vill prata och vi inte ska titta på mobilen, vad finns då kvar?
Sitta tysta och titta rakt fram?
Jag går och hämtar en tidning, okej?
Han nickar.
Vill du ha en?
Han skakar på huvudet.
Han vill bara sitta still som ett stelt barn tills väntrumssituationen är över. Han är nog lite nervös inför provtagningen också.
Från tidningshyllan hämtar jag senaste numret av Lantliv och ett exemplar av Världens historia.
Eftersom jag är en kvinna och sådana tänker då på allt så tänker jag att det var väl typiskt av mig att ge sonen historietidningen medan jag tog livstilsmagasinet. Som jag cementerar! Det är kanske just nu, just i det här väntrummet som han börjar tänka på romarriket istället för hur man ger en sjuttiotalsvilla ett lyft och vikten av ett kök som badar i sol.
Sonen bläddrar förbi sidorna om hur diktatorerna var som barn, jag ser Bashar al-Assad i kortbyxor på en cykel, och frågar snart om vi kan byta. Absolut kan vi det!
Jag bläddrar bakifrån eftersom jag gillar att spara det bästa till sist. Och plötsligt landar jag på en sida med ett naket kvinnligt kön. Sonen vänder på huvudet.
Vad var det?
Ingenting, skrattar jag.
För om han tycker att det är pinsamt att hans mamma så mycket som viskpratar med honom om mattelektioner så är nog porr i papperspress inför öppen ridå snäppet mer plågsamt.
Jag slår ner blicken i tidningen och får syn på bilden som sonen tittar på nu.
Tio män dansandes i ring.
Tio män iklädda vackra skjortor och små huvudbonader som jag tror kallas kufis.
Tio män som håller om varandra i vackra skjortor och huvudbonader men inga strumpor och inga byxor.
Tio män som dansar bottennakna runt i ring.
Med penisarna in i varandras rumpor.
En turkisk knullring från 1700-talet att liva upp väntrumstorsdagen med.
Jag antar att han önskar att vi satt och pratade med varandra nu.