Hon förlorade sin barnstatus
Därför misslyckades vuxenvärlden att skydda försvunna flickan
Misslyckas vuxenvärlden att skydda flickan riskerar hon inom kort att skadas, skrev psykologen om 13-åringen.
Och myndigheterna valde att placera henne ovanför en pub i Stockholm, i de miljöer hon skulle skyddas från.
Flickan har varit försvunnen ett år, fallet lämnar mig ingen ro. Hon är ett barn som ska skyddas från sig själv. Socialtjänsten hade tagit över ansvaret för henne. Men hon är ingens barn.
När barn försvinner går larmet: Flicka spårlöst borta! Var är hon? De första dagarna är avgörande, skyndsamt utbryter energisk spaning: skallgång, spårning av mobiltelefon, IP-adresser.
Ingenting av detta hände.
Vid ett sorts barnförsvinnande letar just ingen: småtjejerna, 12 eller 13 år. De är i puberteten och medan deras små bröst växte ut förlorade de i någon mening sin barnstatus.
En elvaåring försvinner på en cykelfärd och uppståndelsen är total. En normbrytande 13-åring går hemifrån och man tänker: "rymling".
Det är inte bara en åsikt. Jag får samtal om fallet, andra vittnar om hur det kan vara när barn som hon försvinner.
Axelryckningar: "Hon är väl hos nån kille?"
Socialtjänsten letar inte heller.
Flickebarn kan ha sex med killar tre gånger så gamla som de, i lagens mening våldtäkt mot barn. Polisutredning läggs ner.
Jag ser ett glapp. Någonstans på vägen upphör flickan att vara barn, inte i lagens mening, på andra sätt. Hennes skyddsvärde urholkas. Hennes försvinnande hanteras inte som en möjlig katastrof.
Förr i världen omhändertogs flickor i första hand för handlingar som har att göra med deras sexualitet. Nu lämnas de snarare i fred.
Flickan ville inte umgås med jämnåriga, hon drogs till äldre och togs emot av äldre missbrukare. Hon är intelligent. Hon ansåg sig ha koll på läget.
Psykologen som utredde hennes fall såg allvarligt på det, på hennes naivitet.
Nu gällde det att hon fick skolkompisar, uppmuntran och spännande matteuppgifter som passade hennes begåvning.
Framförallt behövde hon mycket stöd, även av psykolog.
Hon fick inte det. Det hem socialtjänsten valde var i Stockholm, Gamla stan, med fri tillgång till de tunnelbanelinjer hon brukade dra runt längs.
Efter några månader försvann hon.
Hon är nu ett barn på 14 år.