(S)URPUPPOR
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2007-05-31
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Dags att sluta gräma sig över förlorade regeringsjobb
Att förlora makten är jobbigt.
Men måste man bli lika sur och förgrämd som socialdemokraterna?
Riksdagens konstitutionsutskott i går morse. Utrikesminister Carl Bildt (m) frågas för andra gången i år ut om sina aktier, optioner och styrelseuppdrag.
Radion har hävdat att Bildt sitter i en massa styrelser som han själv påstår att han inte sitter i. Nu ska riksdagens främsta granskningsorgan klara ut, hur står det till?
– Jag sitter inte där, säger Bildt.
– Varför står det på hemsidan att du gör det? frågar förre folkhälsoministern, numera oppositionspolitikern Morgan Johansson (s).
Utrikesministern föreslår att KU ringer Institutet för strategiska studier i London och frågar.
– Det är inte min uppgift att redigera hemsidor.
Ägnar kraft åt att gräma sig
Så där håller det på. Morgan Johansson är sur och Carl Bildt sparar inte på ironierna. Att granska hur landet styrs, KU:s egentliga uppgift, är långt borta.
Inte heller Berit Andnor (s), f d socialminister och nu KU:s ordförande, är glad. Hon talar om ett ”exempellöst uppträdande” av Carl Bildt. Han har nämligen inte svarat så utförligt som han borde skriftligt. Därför tvingas utskottet träffa honom igen.
Morgan Johansson och Berit Andnor är inte de enda som är ledsna över att de inte längre sitter i regeringen.
Många gamla statsråd, med Mona Sahlin som ett välgörande undantag, förefaller ägna mer kraft åt att gräma sig över valförlusten än åt sina nya arbetsuppgifter.
Exakt samma lag
Förre justitieministern Thomas Bodström (s), nu ordförande i justitieutskottet, är ett utmärkt exempel. I går KU-anmälde han regeringen för att tre svenska medborgare torterats i etiopiska fängelser.
Men framför allt är han emot den lag som ger Försvarets radioanstalt rätt att kontrollera mejl, fax och telefonsamtal över rikets gränser. Trots att s-regeringen filade på exakt samma lag. Men med ännu mindre skydd för den enskilda integriteten.
Till de förgrämdas skara hör också förre näringsministern Thomas Östros och förre finansministern Pär Nuder.
Nuder ansåg exempelvis att vårbudgeten var ett bevis för att regeringen började bli ”desperat” eftersom de sänkte en massa skatter. Exakt vad desperationen skulle bero på var oklart.
Man vinner inget med gnäll
Östros har exempelvis irriterat sig på att regeringen, trots löften, inte höjt anslagen till forskningsprogrammet Forska&Väx med 100 miljoner. Finns det inget annat att opponera emot?
Att de tidigare ministrarna tycker livet blivit tomt och innehållslöst är mänskligt. Men med gnäll vinner man inga väljare. Däremot är det ett bra sätt att få folk att sluta lyssna.
Nej, inse att läget inte är desperat. Ni har både jobb, lön och spännande arbetsuppgifter.
Ta ett par dagar på spa, fundera över hur en bra oppositionspolitiker jobbar.
Det kommer både ni och samhällsdebatten att må mycket bättre av.