Rättssamhället hade insyn
Följande har hänt: en 23-årig man väntade på att avtjäna fängelsestraff för sexbrott mot en 13-åring.
Han hade därför tillfälle att bjuda hem ett annat barn, hänga henne i en krok i taket, piska henne, utnyttja henne.
Hon var tolv år.
Och i det här fallet fanns rättssamhällets insyn.
Bara några månader tidigare hade han berättat utförligt för tingsrätten om sitt intresse för sex med barn. Ur domen:
"Han var mycket ung, i nioårsåldern, när han på sin första dator började söka på jämnåriga tjejer. Han minns att han i något skede hamnade på polisens stoppsida med varning om att bilder var olagliga. Han fick en jättekick adrenalin och fortsatta att titta. Fram till dess att han var 15 år laddade han ner och han tittade mest på jämnåriga. Med tiden blev det som ett beroende och han sökte mer och mer och efter allt yngre flickor. När han var omkring 18 år hade han nått botten och insåg att han måste göra något åt det hela. Han försökte trappa ner. Hela situationen var jobbig och han mådde dåligt hela tiden och han skämdes. När det var som jobbigast tänkte han på att han kanske borde söka hjälp någonstans men han vågade inte, han var rädd för att bli anmäld."
Tingsrätten dömde inte för våldtäkt utan sexuellt utnyttjande till fängelse i ett år och fyra månader. Han sa att han trodde flickan var nästan femton och att de var "kära".
Den unge mannen sa även till rätten: "Nu har jag börjat gå hos en psykolog och det känns bra även om det är jobbigt att inse vad jag har gjort och hur min familj påverkas."
Han kan ha varit uppriktig. Jag har talat med pedofiler som upplever lättnad över att ha avslöjats.
Men bara sex veckor efter det ångerfulla uttalandet var tolvåringen i hans hem, hos mamma och pappa i ett villaområde utanför Stockholm. I pojkrummet fanns 1 469 barnpornografiska bilder och 176 filmer. Och ett koppel han satte på barnet.
Mycket har sagts och skrivits om flickorna som använder sex som självskadebeteende, vilka de är, varför de gör det.
Om vi i stället skulle rikta allt fokus mot gärningsmännen.
Vilka är de? Hur fungerar de? Vilka riskbedömningar görs, vilket ansvar tas för att minimera deras övergrepp? Vad görs egentligen för att stoppa nätpedofilerna?