Om polisen orkat göra sitt jobb hade vi inte behövt sitta här
För en kvinna som blir sparkad i huvudet av sin man gäller det att bo i rätt polisdistrikt, om brottet alls ska bli uppklarat.
Det är uppenbart i en ödslig tingssal en tisdag i Sollentuna, där domstolen ska försöka begripa hur en 57-årig man förra sommaren slog näsan och revbenen av sin ex-fru och skar henne med bajonett.
Om polisen hade orkat göra sitt jobb från början hade vi inte behövt vara här just nu.
En bedrövlig morgon är det.
Minnesbilderna är inte glasklara
Alltså, det är lite diffust, säger 56-åringen som ser frusen ut i sin kortärmade vita skjorta.
Han säger vidare att han ”kanske” sparkade henne den 8 juli.
Minnesbilderna är inte precis glasklara.
Det har ju gått nästan ett år, ursäktar sig även hans offer, ex-hustrun.
Med tanke på hur hon ser ut på foton som togs på sjukhus var jobbet inte ursvårt för relationsvåldsroteln i Stockholm norrort. Bajonettmannen hade erkänt det mesta dessutom, redan när han ringde efter ambulans. Dock hölls ett enda förhör efter sparkarna 8 juli och inget alls efter hugget i armen 26 juli.
Åtalas för mordförsök
Följden blev att 57-åringen i mars tog fram samma bajonett för att den här gången slunga den i ryggen på kvinnan hemma i radhuset. Bajonetten trängde in cirka 19 centimeter i hennes kropp, enligt åtalet. Hon råkade överleva: eggen passerade några millimeter från mjälten.
Först då blev det fart på utredningen och ex-maken kunde åtalas för mordförsök och grov misshandel.
Jag talar med åklagaren Paulina Brandberg som säger att hon är "helt förtvivlad" över långsamma utredningar i just norrort. Poliserna fick direktiv från åklagare och därefter tre påminnelser. Som svar kom mejl om att ärendet kommer att läggas ut på handläggare "så fort som möjligt".
Låter inte ambitiöst
När jag frågar Caroline Karlsson, utredningsroteln för grova brott vid Norrortspolisen, om åtta månader är en normal handläggningstid får jag svävande svar som går ut på att det ska inte vara så – men kan förekomma.
Så särskilt ambitiöst låter inte det i mina öron. Och att skillnaderna är stora i riket är välkänt, fann Brå vid en jämförande utredning 2008: vissa polismyndigheter jobbar metodiskt och klarar våldsbrotten ganska bra, och andra tillåts sköta sig illa.
Det handlar om vilja.
När tisdagen är över har 57-åringen släppts på fri fot.
Åklagare Paulina Brandberg säger att det gör mest ont att tänka på barnen. Vilka signaler får de när de gång på gång bevittnar våld mellan föräldrarna utan att det blir konsekvenser?