En mycket ovanlig våldtäktsdom

Domstolarna har plockat fram en sällan använd paragraf i brottsbalken

Att bli vittne till en våldtäkt och inte slå larm är brottsligt.

Det påminner Svea hovrätt om i en ny och mycket ovanlig dom. 

Mindre ort i Dalarna, förra sommaren.

En ung kvinna på väg hem till en väninna lockades in till en fest som ett antal män höll i en annan lägenhet i trappuppgången.

Någon timme senare hoppade hon ut genom ett fönster och ringde polisen. Det hon hade att berätta var följande:

En av männen överföll och våldtog henne i köket. En annan man satte sig på hennes ansikte. Hon såg inget, men kände fingrar i underliv och stjärten. Hon vet inte hur många män som var inblandade i övergreppet. Det gjorde mycket ont och verkade pågå i evigheter.

Att kvinnan lyckades fly berodde på att en man kom in i köket och hotade de andra med kniv.

Åtta män åtalades för grov våldtäkt. Men bevisningen bedömdes av Falu tingsrätt endast hålla för att fälla en av dem. En ung man dömdes till fem års fängelse. Hovrätten fastställde straffet tidigare denna vecka.

Att övriga friades för våldtäkt innebär emellertid inte att de gick fria. Domstolarna har nämligen plockat fram en sällan använd paragraf i brottsbalken och dömt alla utom en för att de inte lyft ett finger för att hjälpa kvinnan, genom att till exempel kontakta polisen.

Tio månaders fängelse i tingsrätten för sex män, ett straff som hovrätten sänkte med två månader.

Det många inte känner till är att det finns en skyldighet för en person att på ett eller annat sätt ingripa om den blir vittne till grova brott, som exempelvis mord, grov misshandel eller allvarliga fall av skadegörelse.

I mitten på 1990-talet och så sent som 2005 utvidgades det straffbara området i omgångar till att gälla även olika slags sexualbrott av grövre slag.

Det finns dock undantag till denna skyldighet. Ingen ska känna sig tvungen att utsätta sig för livsfara genom att ingripa mot en pågående misshandel med kniv. Du ska däremot, om du kan, slå larm.

Inte heller har lagstiftaren ansett att det går att begära att en person som riskerar att dömas som medgärningsman ska avslöja ett pågående brott.

Under hovrättsförhandlingen hänvisade advokaterna till detta och till Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, som innehåller en bestämmelse om att en misstänkt inte har skyldighet att bidra till bevisningen i målet genom exempelvis medgivanden.

Det är inte ett orimligt resonemang. Men hovrätten påpekar att regeln om skyldighet att på något vis ingripa är en reservbestämmelse som gäller när någon som är misstänkt för brott inte går att överbevisa om någonting annat än att på förhand ha känt till brottet.

Domen är inte unik, men mycket ovanlig. Det finns bara några få tidigare fall. Det mest kända är det rättsliga efterspelet till mordet på John Hron 1995.

Tre unga nazister dömdes till varierande straff för att på ett mycket utdraget och grymt sätt misshandlat den 14-årige pojken till döds vid en sjö.

En fjärde yngling fälldes för att han inte slog larm till polisen, trots att han hade mobil.

Vikten av en civilkuragelag har stötts och blöts i utredningar och bland politiker och debattörer. Det finns såväl för- som nackdelar med sådana paragrafer, men ännu är Sverige ett av få europeiska länder som saknar dem.

Det innebär dessbättre inte att det är fritt fram att gäspa åt vad som helst.