En kosmopolitisk storstad är som ett hotell – den välkomnar alla
Den amerikanska journalisten Louise Bryants skildring av den ryska revolutionen för hundra år sedan börjar i Stockholm där hon bor på Grand, ett hotell som i första världskrigets slutskede var befolkat av spioner, svartabörshajar, reportrar och annat skumt folk.
Härligt. Man vill fortsätta att läsa. Hotell väcker vår känsla för äventyr och romantik. Där kan man träffa vem som helst och vad som helst kan ske. Jag minns ett bedagat etablissemang i Baalbek i Beekadalen i Libanon. Jag bläddrade i gästboken och såg att jazzgiganten Miles Davis varit där. När? Varför? Nu var verksamheten i stort nedlagd och fundamentalister med hotfulla skägg undersökte om kvällen att ingen av de fåtaliga gästerna drack något starkare än te.
På Marna House i Gaza, egentligen en underbar stor villa med vilsam trädgård, kunde man under diskretion få en whisky. Det stred naturligtvis emot de religiösa fanatikernas diktat men värdinnan Alia månade gästerna mer än utsidans ombytliga stormar.
Senast jag bodde på Marna satt vi på kvällen och hörde de israeliska drönarna patrullera luftrummet över den slitna, plågade staden.
På ett hotell möter man världen men man kan också stänga den ute. Ett hotell är en fristad, så helgad att inte ens den hårdaste diktatur ger sig på gästerna hur som helst. Under massakern på Himmelska fridens torg 1989 gick säkerhetspolisen in på Beijing Hotel och letade efter demokratiaktivister. Man kapade telefonlinjerna. På Changanavenyn utanför fönstren rullade militärbilarna. Borta på torget rensade militären upp.
Nästa dag kom poliser till gästernas rum och satte lappar på fönstren:
"Förbjudet att titta ut"
Det var polisstatens kompromiss med härbärgets gästfrihet.
I höstas samlades europeiska högerpopulister till fest på Grand. Rättfärdighetens riddare ropade värdegrund! – ett ord lika uttjatat som upplysningen att den kinesiska termen för kris också betyder möjlighet. En kulturskribent framförde detta argument: "ett hotell är till sin natur internationellt och därför borde inte Grand välkomna inskränkta nationalister."
Då har man inte förstått det sanna hotellets natur. Det välkomnar. Det ställer inte frågor. Naturligtvis inträffar att gästgivaren inte vill ha en viss typ av gäster, men då sköter han det diskret, för att inte kränka själva idén med sin verksamhet.
Jag kom att tänka på detta i dag.
När vi säger att vi värnar den kosmopolitiska, väkomnande storstaden Stockholm.