Tacka vet jag sund, svensk lagomhet
Den här extrema fixeringen vid mat. Blir så trött. När ska allt detta paradoxala matslafsande som pågår i tv-rutan och övriga medier upphöra? Jag brukar inte vara någon måttlighetsivrare, men nu får det väl ändå vara nog med mattjat.
Vill inte se en enda tv-timme till med en kvinna som står och rör förföriskt i nån chokladsmet med skitmycket smör. Följt av en svärande, svettig engelsman som stressar sig rätt in i hjärtinfarkten med en blodig fettsprängd köttbit vid ett stekbord, för att raskt bytas ut mot en stackars fetknopp som flåsar sig fram på ett löpband och blir uppläxad för att hen ätit för mycket av just den där chokladsmeten och den där marmorerade köttbiten som stektes av den svärande, maniske engelsmannen vid nyss nämnda stekbord och därför ordi- neras strikt diet och otaliga timmar i joggingspåret.
Och så börjar det om igen. Ät, frossa, njut. Banta, späk dig, träna tills du känner blodsmaken och bli smal.
Överallt denna mat. Dessa grytor. Dessa långkok. Dessa desserter. Dessa stränga, superpretentiösa kockmän som tar sina uppdrag på alldeles för stort allvar. Kombinerat med dessa bisarra dieter, svettiga tjockisar på motionscyckar och dessa anemiska, seniga hälsoguruer och träningsfascister som predikar matens farlighet. Detta tjat om socker och fett. Det tar aldrig slut. Det går inte att vistas i det mediala landskapet utan att mötas av mat i olika utföranden i så diametralt motsatta perspektiv.
Exakt hur galen den här matfixeringen är förstår man kanske först när femårige sonen frågar ”varför lagar de alltid mat på tv?” medan tvååringen leker ” Biggest loser ” i vardagsrummet med tre små soffkuddar under kläderna och elvaåringen kommer in från köket och kylskåpet och undrar över sockerinnehållet i en Risifrutti.
Vad hände med vår svenska så föraktade men i det här sammanhanget faktiskt sunda lagomhet? Hur kommer det sig att vi gick från att vara ett folk som tämligen bekymmerslöst mumsade husmanskost enligt tallriksmodellen och följde Socialstyrelsens uppmaningar om limpsmörgåsar och mjölkdrickande i skön, svensk måttfullhet till att bli så totalt besatta av mat?
När ska detta vända? Orkar faktiskt inte höra ett ord till om mat. Inte se ett enda program till där det kokas något. Inte läsa en enda tweet mer om någons perfekt tillagade söndagsstek. Inte mötas av ännu en ny kokbok med en sinnlig kvinna på framsidan.
När kommer egentligen pillret som ersätter maten? Längtar.
Himmel
”Betnér direkt” i Kanal 5. Äntligen ett bra, nyanserat och smart debattprogram med lite intellektuell och filosofisk höjd. Skönt att femman i denna genomkommersialiserade tv-tid vågar satsa på kvalitet.
Helvete
Att transsexuella kanadensiska skönhetsdrottningen Jenna Talackova inte får tävla i Miss Universum. Enligt reglerna måste man vara född kvinna och det säger egentligen allt om hur knäppt det är att den här tävlingen fortfarande existerar.