Reinfeldts nya moderater finns bara på papperet

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Marken rämnar under Fredrik Reinfeldts fötter.

I det nya arbetarpartiet moderaterna går teori och praktik inte ihop.

När regeringen tillträdde för tretton månader sedan föll två statsråd snabbt ifrån.

Maria Borelius som trots miljoninkomster förklarade att hon bara hade råd med svarta barnflickor. Kulturminister Cecilia Stegö Chiló som i 16 år struntat i tv-licensen utan att riktigt veta varför.

Det var en mardrömsstart för statsminister Fredrik Reinfeldt, 42.

Men nu blir ont värre.

I dag kan Aftonbladet avslöja att två seniora moderater, Charlotte, 63, och Carl Cederschiöld, 62, gjort samma sak. I 13 år har de anlitat svart städerska.

Det man möjligen kan anföra till paret Cederschiölds försvar är att de aldrig gått i fronten för de nya moderaterna.

De har inte låtit sig hindras av den nya partimoralismen.

Men Charlotte Cederschiöld sitter sedan tolv år tillbaka i EU-parlamentet. Carl var under sju år finansborgarråd i Stockholm och utreder på regeringens uppdrag trafiksituationen i Stockholm.

Vi talar alltså om två extremt välsituerade människor. En som från sin taburett i EU-parlamentet knappt vet hur hon ska göra av med pengarna. En annan som kan leva hur gott som helst på sin pension från åren i Stockholms stadshus. Tillsammans tjänade de förra året drygt 1,9 miljoner kronor.

Trots det anser paret inte att de kan anlita en städfirma som betalar korrekta löner.

För Fredrik Reinfeldt är avslöjandet ett nytt slag. Hans nya moderater finns visserligen på papperet. Men i verkligheten har inte ens partiets högsta företrädare hängt med.

På den förra partistämman, för två år sedan, slängdes den gamla politiken i soptunnan. Gruppledaren i riksdagen, Mikael Odenberg, och vice ordföranden Gunilla Carlsson vittnade om att de älskade kollektivavtal. Kärleken omfattades även av Sven Otto Littorin, nu arbetsmarknadsminister.

Men tyvärr, Fredrik Reinfeldt, kollektivavtal och svartjobb går inte ihop. Inte en enda sekund.

Ett parti som officiellt tycker att det ska vara ordning och reda på arbetsmarknaden, att regler och avtal ska respekteras kan inte på hög nivå företrädas av personer som struntar i just det. Det är ihåligt, ohållbart, fullständigt omöjligt att förklara.

Marken gungar under Fredrik Reinfeldts fötter.

Inte för att han och hans partis politik misslyckats.

Utan för att höga partiföreträdare i praktik visar att de inte tror på den inslagna vägen. För ett par ynka tusenlappar i egen vinning sätter de sitt partis trovärdighet och maktposition på spel.

Det är obegripligt. Lika svårt att förstå är hur Fredrik Reinfeldt ska vinna tillbaka förtroendet.

Arbetare, i både det nya och det gamla arbetarpartiets vision, ska ha anständiga villkor och löner. Även när de städar och stryker skjortor. Men i Nicola Clases och Charlotte och Carl Cederschiölds värld är det inte självklart. Förklara det den som kan.

lena mellin