Stig och Elisabets gåvor kan rädda ditt liv en dag
Makarna Stig och Elisabet Johansson var ovanligt ordentliga personer.
De bodde som pensionärer i Skånes inland, närmare bestämt i Sösdala i Hässleholms kommun.
Elisabet arbetade som lärarinna i matematik. Stig var lärare på tekniska skolor i Stockholm, tillbringade en period på 50-talet som gästforskare vid University of Illinois i USA, och blev på 60-talet förste strålskyddsinspektör vid Strålskyddsinstitutet, varifrån han så småningom pensionerades som avdelningsdirektör.
”Magister Stig David Johansson var en mycket noggrann och bestämd man” skriver en före detta medarbetare i en minnesskrift om livet på Strålskyddsinstitutet.
Stig och Elisabet Johansson gillade inte att lämna saker åt slumpen. De var noggranna i allt. Även med sina besparingar. De satte pengarna i aktier. Men de gjorde inga chansningar. De gick långsamt och försiktigt tillväga. Som alltid.
Vartefter byggde de upp en liten förmögenhet.
Stig hade en hobby. Han åkte på auktioner och samlade på smycken. Makarna hade ingen tv, läste mycket, lyssnade på radio och reste till olika länder på fritiden.
De hade alltså gott om pengar. Men - de hade inga arvingar.
När de hade bestämt sig för att börja skänka bort lite pengar till välgörande ändamål gick de lika noggrant till väga som alltid. Stig lät en jurist göra en ordentlig undersökning. Han ville veta vilken ideell förening som kunde förvalta gåvor och donationer på ett sådant sätt, att det mesta gick till ändamålen.
Undersökningen tog tid. Men när den var klar hade Stig bestämt sig.
De hade ingen båt. De var inte ens intresserade av sjöliv.
Men de började skänka pengar till Sjöräddningssällskapet. Större belopp, med jämna mellanrum.
När Stig dog 1995 hade han testamenterat fem miljoner till samma mottagare.
Och när Elisabet dog förra året hade hon testamenterat resten av pengarna till samma ändamål. Plus hela samlingen smycken, och möblerna och konsten. Alltihop, sånär som på en silverbägare, en samling ärvd korrespondens och lite lösöre.
Sammanlagt donerade makarna Johansson cirka 30 miljoner kronor till Sjöräddningssällskapet. Inte i första hand för att de frivilliga besättningarna svarar för 70 procent av alla sjöräddningsinsatser i Sverige. Utan för att mer än 90 procent av alla insamlade medel går oavkortade till ändamålet.
Bäst i klassen av alla 90-konton, helt enkelt.
Sedan en tid ligger en 16-meters räddningsbåt utryckningsklar
i Trelleborg. Hon heter Elsa Johansson, efter Stigs mamma.
Och inom kort så kommer 12-metersbåten Elisabet Johansson att vara färdigbyggd och tas i bruk på Sällskapets station i Arkösund.
Man kan alltså vara extremt rationell, och samtidigt göra stor nytta för andra människor.
Dyra droppar 1
Av Kustbevakningens budget på en miljard kronor går ungefär hälften, 500 miljoner, till miljöinsatser, läs oljebekämpning. Enligt den senaste årsrapporten släpptes det ut 32 kubikmeter olja som föroreningar i svenska vatten. Av dem samlade myndigheten upp 12 kubikmeter. En enkel kalkyl ger att varje liter uppsamlad olja kostade skattebetalarna 41 667 kronor.
Dyra droppar 2
För 41 667 kronor kan man köpa en liter Romanée Conti, världens dyraste vin. Eller en fin veterantraktor. Eller en 80 tums plasma-tv. Eller något annat onödigt, som kan vara bra att ha.