På lasarettet i Eskilstuna ser jag framtiden

På sjukhusen samlas personal från hela världen.

Förra veckan låg jag på Mälarsjukhuset i Eskilstuna med tidernas ryggskott, jag kunde inte resa mig ur sängen på ett och ett halvt dygn.
Så jag hade gott om tid att studera personalen. Jag blev mer och mer förvånad. Aldrig har jag varit på en så internationell arbetsplats och då har jag ändå besökt IT-företag i Silicon Valley.
Den förste som tog hand om mig var en grekisk läkare. En undersköterska med arabiskt namn gav mig medicin. Under två dagar och tre nätter noterade jag personal från Litauen, Ryssland, Syrien, Somalia, Etiopien, Rumänien, Östasien, Afrika söder om Sahara plus en del med arabiska namn som jag inte frågade varifrån de stammade.
Mannen i sängen bredvid kom förresten från Latinamerika. Hans älskvärda fru tipsade om att Jesus kunde hjälpa mig upp men jag sa att jag mer trodde på sjukgymnasterna Rasmus och Maggan och smärtstillande.

Där fanns naturligtvis infödda svenskar också men jag tror inte de var mer än 30 eller 40 procent av personalen.
Jag låg stilla i sängen och tittade på framtiden.
Vi lever i folkvandringens tid. Det vet alla men i debatten låter det ibland som om tiden går att stanna.
Jag fördriver tiden med att läsa Süddeutsche Zeitung som rapporterar hur ungdomar och välutbildade i allt större skaror lämnar de korrupta och fattiga staterna på Balkan. Kompetensflykten är som störst från Serbien, ett land på väg att avfolkas.
Personalavdelningen på landstinget i Sörmland berättar att det är många sjukvårdskunnniga från Bangladesh som söker arbete i Sverige just nu.
Ibland låter det som om man kan piska vårfloden till lydnad. Det kan man inte. Vi måste lära oss att använda flodens kraft i stället och tyvärr är vi inte så bra där.

De som når Sverige kommer till ett litet, exotiskt, hyggligt och generöst land med svårbegripliga och ofta osynliga beslutsvägar. Två tredjedelar av alla arbeten i Sverige tillsätts genom informella kontakter, enligt en rapport från den ekonomiska samarbetsorganisationen OECD. Det är mer än i något annat av OECD:s 35 medlemsländer.
Invandrare är beroende av öppna och lättfattliga system. En arbetsförmedling som förmedlar arbeten till exempel. Om arbetsförmedlingen inte förmedlar arbete blir personer utan kontakter, som flyktingar, lätt utan eftersom de inte har någon annan att fråga.
Men sjukhusen skriker efter folk och suger upp alla de får tag i, och därför kunde jag få fantastiskt fin vård av människor från hela världen. Kvinnan som hjälpte mig till duschen kom från Aleppo.
Någon säger att Mälarsjukhuset är en mångkulturell arbetsplats. Det är den naturligtvis inte. Mångkultur är ett meningslöst och larvigt honnörsord, ofta ett orwellskt nyspråk för att dölja misslyckad integration.
Mälarsjukhuset är en distinkt svensk arbetsplats, med svensk arbetskultur och svenska traditioner och regler, men med personal från hela världen. Det är den stigande floden som lyfter oss alla.