Hur får hon så massiv stråle?
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2007-04-09
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Vissa bilder dröjer sig kvar.
En föreställer konstnären Itziar Okariz. Snart ska hon kissa på en scen i Umeå. För detta konstverk pröjsar skattebetalarna tiotusen spänn och en flygbiljett.
Jag kan inte slita mina ögon från bilden.
Okariz stirrar in i kameran. Ut väller en imponerande ansamling piss. Som en stolpe av urin. Det skvalar och skvätter upp mot smalbenen.
Varmt och hemtamt.
Som när man var fem år gammal. Snöimmiga kinder och overall av bävernylon. Man stod i dörröppningen och ropade panikartat på morsan fastän värmen redan sipprade längs byxbenet.
Jag minns det som fina stunder.
Men inte om min mamma någonsin betraktade mina små missöden som konst.
I ordkonstnären Svante Lidéns eminenta artikel säger Madefestivalens dramaturg Tina Eriksson-Fredriksson:
–?Hon har kissat sedan år 2001.
Om hon har kissat konstant i sex år?–?eller om hon i själva verket har hållit sig fram till 2001?–?framgår aldrig.
Bilden väcker frågor.
Vem är hon? Varför ser hon så arg ut? Vad dricker hon för att få strålen så massiv? Nyponsoppa? Har hon tränat kissmusklerna?
I den bemärkelsen, sättet på vilket bilden väcker frågor, måste kissandet vara konst. Och om offentlig urinering är konst, då är Sverige ett land fullt av konstnärer.
Umeås moderata kommunalråd Anders Ågren.
–?Det är inte klokt, säger han. Jag kan visserligen instämma i att det känns en smula
Mina offentliga framträdanden kostar bara femtusen spänn plus flygbiljett.
Jag kissar alltså inte offentligt. Inte längre.
Min egen karriär som offentlig kisskonstnär fick ett abrupt slut en sjuttonårig vårnatt vid centralstationen i Skövde. Full på hemgjort vin från Åsarp greps jag av en väktare.
Han gav mig varken tiotusen kronor eller en flygbiljett.
Däremot var det väldigt förnedrande när jag tvingades städa upp. Var det konst? Kanske. Men det förutsätter ju att min nuvarande livssituation också är det.
Därmed ställs frågan på sin spets:
Vad är konst?
Stirrar i tidningen igen. Den hårda blicken. Stolpen av urin. Bilden väcker både avsky, nostalgi och nyfikenhet.
Nog fan är det konst.