Det finns fler frågor i Röda kors-träsket

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Jag har ett kluvet förhållande till hjälporganisationer.

Hela konceptet med att skänka pengar, och köpa sig fri från sitt dåliga samvete, känns som avlatsbrev. De drabbade borde få all hjälp de behöver utan att de ska behöva stå med mössan i hand framför ”dogooders”, lik förbannat händer det att jag skänker en slant.

Gränsen går dock vid hjälpgalor där kändisar deltar för att stärka sitt varumärke genom att klappa fattiga barn på huvudet.

Någon som minns Carolas besök i Sydafrikas slum då hon iförd en silvertop, som hade kunnat föda en boliviansk storfamilj i ett halvår, sjöng och delade ut idolbilder på sig själv åt de förvånade barnen?

Ibland när jag jobbat utomlands har hjälparbetare hängt med horor på barer, eller har de retat upp lokalbefolkningen genom att sitta och fika hela dagarna.

Fortfarande finns det kvar överklasstanter som trippar runt och talar om för de färgade hur de ska leva innan de slappnar av med en gin och tonic på verandan efter en hård dags välgörenhet. Minnesvärd var också den slemmiga biståndschefen som erbjöd mig jobb, bara jag låg med honom.

(Jag såg självklart till att han fick sparken.)

Å andra sidan jag har jag också sett hur merparten av hjälparbetarna, tack vare insamlade medel, jobbar stenhårt med att rädda liv och hjälpa människor som förlorat allt.

Dessa proffsinsatser har varit skillnaden mellan liv och död för hundratusentals människor och oräkneliga andra har fått en helt ny tillvaro tack vare dem.

Det är dessa hängivna jag tänkte på när Röda korsets kommunikationschef häktades misstänkt för att ha förskingrat 2,7 miljoner kronor från sin arbetsgivare. RK gör nu allt för att dämpa skandalen, det främsta argumentet är att det handlar om en enda person vilket för-visso är sant.

Men tänk om de i stället kunde förklara hur det kunde hända. Tydligen handlade det om medel som påstods gå till trycksaker, men hur mycket pengar används egentligen för att samla in pengar?

Tänk också om man kunde få en förklaring till varför cheferna för de stora hjälporganisationerna tjänar en dryg miljon per år, medan chefen för de legendariskt snikna Läkare utan gränser klarar sig på hälften.

Då hade jag fortsatt ge pengar utan det sedvanliga stygnet av misstänksamhet över var slanten egentligen hamnar.