Pokerspel med kronan som insats

Ett helt nytt kapitel skrivs nu i historien om Sveriges tusen-åriga monarki. Det sista kapitlet, hoppas en del. Men vi får se.

Det är som ett pokerspel med historisk insats. Med alla sina förnekanden i intervjun för TT agerade kungen som en pokerspelare som lägger sin krona på bordet och säger: Jag synar!

Kan hans fiender nu lägga fram sina ess – har kungen förlorat allt. Då finns det ingen räddning.

Under den tusenåriga monarkin har tronen många gånger vräkts omkull, kungar har avsatts (Erik XIV, Gustav IV Adolf) , mördats (Gustav III) och eller burits iväg, stupade i fält (Gustav II Adolf, Karl XII). Två monarker, drottning Kristina och drottning Ulrika Eleonora avgick frivilligt – ett sextiotal av regenterna satt kvar tills de dog en naturlig död.

Nu har vi en monarki med valspråket ”För Sverige i tiden”. Kungens formella politiska makt är ytterst begränsad, men han har och är alltfort skyddad för åtal och närmare granskning. Denna immunitet har han gemensam med de flesta statschefer i världen. I republiker tas skyddet oftast bort då presidenten avgår. Därför kunde Israels förre president dömas till fängelse för våldtäkter och förre presidenten Chirac i Frankrike kommer att åtalas för mutbrott.

Den kris den svenska monarkin nu genom-går är styrd av en maktfaktor i tiden, en som inte fanns förr, media. Media kan påstå och upprepa mer eller mindre felaktiga beskyllningar hur mycket som helst, framslungade av upphetsade republikaner skyddade bakom den mäktiga sköld som lagen om tryckfrihet utgör.

Offret, kungen har stått där med spottloskor och hånet, osäker på vilket försvar han skulle välja. Dag efter dag krävde media att han skulle svara på frågor och då han slutligen gjorde det, får han veta att det är för sent och att han borde ha gjort så för länge sedan. Nytt bombardemang med spottloskor och förolämpningar.

Republiken Sverige kommer knappast att födas ur detta tumult, däremot helt säkert förslag till lagändringar om hur kungen och hans hus ska kunna granskas och ställas mot väggen då så behövs. Alltså ytterligare en begränsning av monarkin, dess ställning och status.

Det är ett sorgligt drama vi får bevittna där de påstådda ”brotten” på intet sätt motiverar de orkanvindar som piskats fram. Kungen har, trots allt, varken begått landsförräderi eller sålt kronjuvelerna. Det är som en orkan i en gödselstack, förödmjukande och förnedrande för kungahuset.

Nu är det bara paus i maktkampen, korten synas. Har motspelarna triumf på hand?

Följ ämnen i artikeln