Kul om Zlatan kan reta nån Sverigedemokrat

Volvos samarbete med Zlatan har diskuterats överallt, ­redan innan det ens fanns någon reklamfilm att titta på. I nyhetssändningar och veckopaneler, i sportprogram och kultursoffor - aldrig förr har en reklamfilm i Sverige varit så ­hajpad.
 

Pr-maskineriet portionerade i veckan ut små fem-­sekundersgluttar åt gången på denna av allt att döma makalösa film.

Så i går kom den då änt­ligen, den två minuter långa reklamfilm som Jan Gradvall ägnade sju sidors journalistik åt i DI weekend i helgen. Jag måste säga att jag blev besviken. Jag är nog dum, men jag fattade inte riktigt storyn. Zlatan sitter i en jaktstuga i skogen. Börjar plötsligt träna vildsint, gör chinups mot en träbalk, hoppar sedan in i Volvon och åker hem, myser med sin Helena, kelar med ungarna, men får plötsligt något mörkt i blicken och ger sig ut på vägarna igen. Han kör djupt in någon form av urskog. Han gör eld i skymningen, rör med pinne i glöd med koncentrerad blick, åker hem igen, leker med ungarna, sen ut igen på vägarna i Volvon, plötsligt klädd i vitt, som en finsk vintersoldat i fortsättningskriget. Vapnet över ­axeln. Han stannar vid en sjö. Drar plötsligt av sig kläderna och stiger ut i den svinkalla vintern i bara fillingarna. Hoppar av mycket oklar anledning ner i en isvak. Sen simmar han - av ännu mer oklar anledning - under vattnet. Simmar väldigt länge. Sen får Zlatan plötsligt fnatt! Han springer som en antänd över vidderna. Vad sker? Han springer och springer. Sjunker ihop i en buske. Tar fram sitt vapen, siktar mot en kronhjort - men avstår att skjuta. Skonar hjorten. Hjorten sjappar. Zlatan tar Volvon hem igen.
 

Jag vet inte riktigt vad den vill berätta, den filmen. Den är ju ingenting. Den är ju ­bara snygg. Samtidigt som dessa bilder visas hör vi Zlatans röst. Han högläser texten till nationalsången. Jag tyckte om det, särskilt om det kan reta nån Sverigedemokrat. Men det var ju ingenting.
 

Mycket av haussen har också handlat om att musikproducenten Max Martin gjort musiken. Och det var väl ett stämningsfullt plinkande som sedan övergick i - melodin till nationalsången.

Nu fortsätter hyllningar na på sociala medier. TV4:s sportjournalist Anna Brolin kallar filmen ”enorm” på Twitter. Jag fattar fortfarande inte. Så mycket ­väsen för absolut ingenting.

Följ ämnen i artikeln