Rasismen är en del av klimatet i Sverige 2013

Johanna Frändén

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Publicerad 2013-11-14

En bekant, Farid, sökte jobb som nyutexaminerad ingenjör i Stockholm för ett par år sedan, men fick inga svar.

Så han ändrade sitt namn till Anders på nästa ansökan och vips var han kallad på en intervju.

Där uppdagades hans påhitt och arbetsgivaren förklarade att man inte kunde anställa någon som ljuger om sin bakgrund.

Farids historia är inte unik. Den handlar om strukturell rasism.

Det är berättelsen om 2000-talets svenska arbetsmarknad.

I veckan fick vi stifta bekantskap med Sverigedemokraten som 2002 ville lösa våra samhällsproblem genom att ”återsända 500 000 av de värsta parasiterna”.

Jonas Åkerlund, 64, säger att han då var ”politisk omogen”. Elva år senare sitter han i Sveriges riksdag. Åkerlunds historia är inte unik. Den handlar om rabiat rasism.

Det är berättelsen om 2000-talets svenska politiska klimat.
I september avslöjade DN polisens kartläggning av romer. Personuppgifter för barn, gamla och ostraffade individer sammanlänkade med pilar i ett ”släktträd”.

Historien är faktiskt ganska unik i efterkrigstidens Europa. Den handlar om ­institutionell rasism.

Det är berättelsen om 2000-talets Sverige.

Det är här, i etnisk diskriminering, stollig högerextremism och rasbiologiska ­register som vi får ta våra demokratiska strider just nu.

Så vi gräver ner oss i detaljerna. Vi diskuterar böter för arbetsgivare, preskriberingstid för politiska ut ­ talanden och ansvarsfördelning hos Skånepolisen.

Vi hänger ut, kräver avgångar och täpper till rasist­iska läckage i hopp om att vi snart ska kunna titta oss i spegeln igen och se det land som en gång var känt som världens mest toleranta.
Jag läser FN:s konvention om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering, definierat som ”varje skillnad, undantag, inskränkning eller företräde på grund av ras, hudfärg, härstamning ­eller nationellt eller etniskt ursprung, som har till syfte eller verkan att omintetgöra eller inskränka erkännandet, åtnjutandet eller utövandet, på lika villkor, av mänskliga rättigheter och grundlägg­ande friheter på politiska, ekonomiska, sociala, kultur­ella eller andra områden av det offentliga livet.”

Jag kommer på mig själv att le lite generat åt de fluffiga formuleringarna.

Det är berättelsen om mig, och kanske också om dig, 2013.