Fel att prata om heder när det är kvinnomord

När jag ser ordet ”heder” tänker jag alltid på något positivt, något ”hederligt”, etik, moral och allmän respekt. ”Heder” är för mig något eftersträvansvärt, något gott, ett mål värt att arbeta mot. Men med den betydelse ordet har fått i Sverige i dag, kan jag aldrig mer använda det, eftersom ”heder” numera förknippas med våld, mord och ond bråd död. Ordet ”heder” har smutsats ner och trampats på, eftersom det i dag nästan bara används i sammansatta former som ”hedersmord”, ”hedersvåld” och ”hederskultur”.

När Fadime Sahindal 2002 mördades av sin far som ett straff för att hon umgicks med en svensk pojke, kallades detta ”hedersmord”.

För mig var det första gången jag hörde begreppet.

Efter Fadimemordet fördes en livlig debatt i Sverige om vi över huvud taget skulle tala om hedersmord och hedersvåld.

För många hade detta grymma och primitiva sätt att bestraffa unga kvinnor, som valt att leva sitt eget liv och älska den man de själva valt, inget med heder att göra.
 

Att betrakta ett mord som ”hederligt” är häpnadsväckande.

Men debatten efter Fadime ledde ingenvart. Än i dag används ordet ”hedersmord” oreflekterat av polis, åklagare och domstolar. Media använder det liksom forskare, regering och riksdag.

Det känns som om det svenska samhället har lagt sig platt för en för oss främmande kulturyttring, som inte har ett dugg med religion att göra utan enbart syftar till att ”rädda familjens eller släktens heder”, om en kvinna (det handlar oftast om unga kvinnor) har brutit mot den patriarkala koden att det är familjen som bestämmer hur hon ska leva och vem hon ska gifta sig med.

Häromveckan beslöt hovrätten att sänka straffet för den 17-årige yngling i Landskrona, som i april i fjol kall­blodigt mördade sin 19-åriga syster Maria med över 100 kniv- och saxhugg.
 

Mordet var planerat. Det fanns ett uppsåt och brodern hade sannolikt utsetts att mörda sin syster, eftersom ungdomar under 18 år får betydligt lindrigare straff i Sverige, även för kallblodiga och brutala mord som detta.

Tingsrätten hade tidigare dömt ynglingen till 8 års fängelse, men hovrätten sänkte straffet till 4 års sluten ungdomsvård.

Mördaren var ju ”så ung”.

Detta mord kallas ”hedersmord”. Vari består hedern? På vilket sätt får den mördade Marias familj upp­rättelse i Sverige efter detta mord?

Ansvaret vilar tungt på Högsta Domstolen att fastslå en acceptabel praxis för hur dessa bestialiska brott ska bestraffas. För min del startar jag samtidigt en kampanj mot orden hedersmord, hedersvåld och hederskultur.
 

Rensa ut dessa ord ur det svenska språket. Ett heders­mord är ett MORD, inget annat, kanske ett skammord, ett hämndmord men absolut inte något som har med heder att göra.

Syttende mai

Norges nationaldag, har blivit en så stor högtidsdag i Sverige att ingen mindre än Norges egen statsminister Jens Stoltenberg var här i fredags och höll ett bejublat tal i Stockholm. Man undrar förstås vad hans egna under­såtar i Norge tyckte om det. Eller är det så att Norge håller på att ansöka om medlemskap – i Sverige?

Eurovision …

… blev ett svidande nederlag – för mig. Ingen av de låtar jag höll på i semifinalerna gick till final, till exempel den under­bara sången ”Mizerja” från Kroatien, Israels kraftfulla och musikaliska bidrag och San Marinos vackra ballad. När det sen kom till final blev katastrofen fullbordad. Min älsklingslåt, Georgiens ”Water fall”, förpassades till sextonde plats, snäppet bakom Sveriges överreklamerade ”You”. Jag säger bara: Hade Yohios ”Heartbreak Hotel” fått representera Sverige hade Sverige vunnit hela finalen.

Följ ämnen i artikeln