Ge mig ett dödstrist parti

Jag är trött på alla fjantar

Ge mig ett riktigt trist och grått parti.
Ett som sysslar med viktiga saker.
Ett som skippar tramset och de lättköpta poängerna.

Sverige är ett av världens rikaste länder. Vi har en välutbildad befolkning, en hygglig samhällsanda och ganska goda framtidsutsikter.

Tillståndet har inte uppstått ur ingenting. Det är resultatet av miljontals beslut under lång tid. En del av dem har varit politiska. Det är den sektorn som jag skriver om här.

Sverige har en rad utmaningar framför sig som kräver modiga, i många fall till och med besvärliga, beslut. Beslut där en nackdel ska vägas mot en annan.

En del av dem diskuteras. Det gör exempelvis gängvåldet, skolan, kompetensförsörjningen, försvaret av vårt land och av vår suveränitet, platsbristen inom vården och de långa vårdköerna.

Andra lika avgörande frågor kan och bör lyftas till en mer framträdande plats. Därav min längtan efter ett riktigt trist parti som seriöst tar upp även dem eftersom de är avgörande för vår framtid.


Av höstens många partikongresser kunde man få intrycket av att barnbidragets flerbarnstillägg är ett av Sveriges större problem.

Det är det inte, kan jag försäkra. Med eftertryck. Det är däremot det framtida behovet av billig, grön el. En fråga som knappast alls diskuterades.

Det svenska framtidsscenariot, om det ens finns ett sådant, bygger på tillgång till billig, fossilfri el. Det är den som ska driva de nya, klimatanpassade industrierna i norr och de eldrivna fordonen.

För närvarande exporterar Sverige el, vi producerar mer än vi konsumerar. Den eran är snart slut.

Elkonsumtionen kommer minska under de närmaste åren enligt Energimyndigheten. Men sedan ökar den dramatiskt. Redan om elva år, 2035, är elbehovet enligt samma myndighet dubbelt så stort som i dag, 280 jämfört med 140 terrawattimmar. Tio år senare har det växt till 370 terrawattimmar. Det behövs helt enkelt kopiösa mängder ny, billig och grön el.

Men hur ska den produceras? För detta finns ingen plan värd namnet. Hur grön den kommer att vara vet man inte heller. Eller vad den kommer att kosta. Panta rei (allting flyter) som Herakleitos sade.


Sveriges plan (om den finns) för den nya gröna framtiden vilar alltså än så länge på något som i bästa fall kan betecknas som en önskedröm. Bara det borde öka efterfrågan på ett lite småtråkigt men seriöst parti.

Regeringen vurmar för kärnkraft. Men kärleken till atomernas livgivande kraft vilar också den på lös grund.

Ingen investerare lär vilja satsa egna pengar på traditionell kärnkraft. All modern erfarenhet , från bland annat Finland och Frankrike, visar att det tar otroligt lång tid. Och att prislappen svindlar jämfört med den ursprungliga kalkylen.

De nya, små modulära kärnkraftverken som många sätter sitt hopp till finns inte än. Men kanske om ett decennium – alltså då elbehovet beräknas vara dubbelt så stort som i dag. Den ekvationen går inte ihop.

Tills dess är det vindkraft som gäller för mer el. Men hur sparar man den? Batterier är ett alternativ som dock inte verkar så poppis i politiska kretsar.

Järnvägen är otroligt viktig i det nya Sverige. Men underhållet av rälsen är undermåligt. Ägaren staten borde skämmas.

Det yttrar sig inte bara i att vi resenärer vet att vatten och varma kläder måste tas med på färden.

Utan också att näringslivet ryggar. En rad stora exportföretag påtalade i ett brev till regeringen i somras att rälstransporternas opålitlighet är en affärsrisk.


Nyligen sade försvaret ifrån. Natoanpassningen kräver att horder av soldater transporteras med tåg. Det är en säkerhetsfråga. Som staten inte tillgodosett.

Helt absurd är situationen på Malmbanan där LKAB:s malm körs. Den är i uselt skick. I stället för att gå på tåg till kusten kan den tvingas ta omvägen om Narvik, Norska havet, Nordsjön, Öresund och Östersjön för att landa i Luleå och Boden. Klimatsmart? Inte.

Det var bara två av punkterna på det trista, seriösa, partiets långa lista för att rusta Sverige. Det finns såklart många fler.

I alla fall för dem som inte tycker att det räcker att tjafsa om skitfrågor och i stället vill bygga Sverige för framtiden. Jag har tröttnat på fjantar.


TRE SPANINGAR

Nya prisökningar kom redan på dag fyra sedan skatten på bensin och diesel rekordsänkts på regeringens initiativ. Höjningen var omkring 30 öre och berodde på höjda världsmarknadspriser och sämre värde på kronan. Totalt sänktes skatten med 5,6 miljarder att lägga till förra årets 6,7.
Finland kan få sin förste homosexuelle president i valet vars första omgång hålls 28 januari. Pekka Haavisto, De gröna, tidigare utrikesminister, har kandiderat förr men är en av favoriterna. Den andre är Alexander Stubb, Samlingspartiet (ungefär Moderaterna) som bl a varit statsminister.


Aftonbladets populära podd om svensk politik, ”En runda till”, tog en veckas ledighet över helgerna. Men på torsdag är vi tillbaka igen med 2024 års första avsnitt. Välkommen att lyssna på mig, programledaren Olivia Svensson och min kollega My Rohwedder. I bästa fall kan vi överraska.

Gå med i vår opinionspanel

Vill du vara med och svara på Demoskops undersökningar där vi tar reda på vad svenska folket tycker om exempelvis samhällsfrågor och politik? Resultat presenteras bland annat i Aftonbladet. Det är frivilligt att svara, du är anonym och kan gå ur när du vill. Klicka på länken för att anmäla dig.