Friande spiondomen är ett fiasko för åklagaren
Från spektakulärt tillslag med militärhelikopter till en påstådd spion som frias i kraftfulla ordalag.
Domen i Stockholms tingsrätt i dag kan inte vara rolig läsning för kammaråklagare Henrik Olin.
Pressen firade tidig julafton den där tidiga morgonen i november i förra året.
Poliser från den nationella insatsstyrkan firades ner från två Blackhawk-helikoptrar, slog sig in i villan i Nacka och grep ett äldre par i en insats som döptes till Netflix-optimerade Operation Spjut.
Nödvändigheten med all denna dramatik blev aldrig förklarad, om syftet nu var att ta det ryska paret med överraskning hade en diskret insats rimligen varit att föredra, men de misstänkta var snart häktade.
I dag kom så ett första svar på styrkan i åtalet om olovlig underrättelseverksamhet, ett brott som infördes 2014 och som skulle ge Sverige ett bättre skydd mot lömska främmande makters hemliga underrättelseverksamhet.
Domstolen anser i och för sig att åklagaren har lyckats bevisa att 60-åringens företag varit någon form av plattform åt den ryska militära underrättelsetjänsten GRU.
Mannen har köpt all möjligt avancerad elektronik, teknik och marina produkter som Moskva på grund av sanktioner inte själv kan införskaffa och sedan sålt det vidare till Ryssland.
Men har 60-åringen, som satt häktad i nästan ett år innan han för någon vecka sedan släpptes, därmed begått brott?
Eller är det som mannen själv sagt i 18 förhör, flera av dem timslånga, att han som utbildad ingenjör inom elektronisk transport har bedrivit en fullständigt laglig verksamhet?
Tingsrättens dom är bister. Åtalet faller redan ”på objektiv grund”. Det är inte brottsligt att köpa dessa prylar och sälja dem vidare.
Sverige har inte skadats på olagligt vis av att det har handlats med produkter som vem som helst med lite koll kan införskaffa och kränga vidare.
Eftersom misstankarna underkänns redan på detta stadium, bemödar sig inte tingsrätten att ta ställning till den tilltalades berättelse eller försvarets bevisning.
Det behövs helt enkelt inte. Inget brott har begåtts. Cirkulera, här finns inget att se, som en militär möjligen hade uttryckt saken.
Vad finns mer att säga om denna dom?
En viss glädje infinner sig. Tingsrätten visar att rättstaten ännu är vid liv och har inte låtit sig imponeras av gryningsräder och vittnande FBI-agenter.
Men det finns ingen anledning att ta fram den grövsta ammunitionen och börja gasta om rättsskandal.
Hovrätten kan vid en eventuell andra runda naturligtvis göra en annan bedömning. Troligt är det i och för sig inte, men inte heller omöjligt.
Och när allt kommer omkring är detta oprövad juridisk terräng där vägledning saknas.
Med detta sagt ligger ett ord nära till hands:
Fiasko.