Vår valp är i alla fall lugn när han sover
Han heter Jussi, efter Björling, och var åtta veckor när vi hämtade honom från kenneln.
Då vägde han nio kilo blankt.
I dag, två månader senare, väger han 27.
Om jag själv börjat växa lika fort för två månader sedan skulle vågen i skrivande stund stanna på 300.
Han kommer att bli en riktig pjäs, för han ska upp till 85 eller så, och växer så det knakar. Så fort faktiskt, att man ser det om man varit borta ett par dagar bara. Han har lite svårt att hålla reda på extremiteterna, ramlar ofta när han far runt och har ett fasligt sjå att resa sig när han är trött.
Han gör underliga ljud när han ska sova, skäller redan så högt att man undrar om rutorna kommer att hålla när han är vuxen, och springer nästan på väggarna när han blir spattig.
Han pinkar och skiter överallt som småttingar gör och lägger mördande rökare medan han tittar på tv. Nej, han fattar inget av den vanliga underhållningen, men han ser mycket fokuserat på naturprogram med elefanter och giraffer och andra djur som han tror är kollegor.
Han har bitit sönder en jacka och någon filt, men inte gnagt möbler och böcker. Och han har inte slitit isär skor och madrasser som andra unga hundar vi haft i familjen.
På det hela taget är Jussi en relativt lugn valp. Stabil, till och med. Åtminstone när han sover…
Han var livrädd för bussar och lastbilar, men det gick över efter ett par dagar. Han ville jaga alla ungar han såg, men det har också lugnat ned sig. Visst skäller han på skuggor ibland, och ryggar för kvastar och plötsliga utfall. Men dag för dag håller han på att bli det han ska ha som jobb: Att vara en stor och sävlig och varm hund som inte viker undan, men gillar alla han möter och alltid blir glad när man kommer.
Genom åren har vi haft jakthund och vakthund och grävhund och slädhund. Ögontjänare och skojare på sina olika sätt allihop. Stamtavlehundar och blandrashundar, skarpa hundar och mjuka hundar, mattjuvar, bråkstakar, kelgrisar, simmare och badkrukor, skotträdda fegisar och någon som ställt folk på allvar om de inte anmält besöket i förväg.
Vi har aldrig utsatt hundarna för utställningar med fjolliga domare som uppfinner ideal, selekterar efter mode och uppmuntrar avel därefter. Sådant känns inte värdigt ett hundliv.
Däremot har vi upplevt vad de flesta hundägare får för besväret om de kan hantera sin jycke hjälpligt:
Ovillkorlig kärlek. Lojalitet. Humor. Värme. Sällskap.
Nej, hundar är inte människor. De är djur. Men man älskar dem som familjemedlemmar ändå.
Om hästar …
Den människa som är så vriden i huvudet att den sätter på en häst gör avsevärt mindre skada på djuret än de veterinärer som regelmässigt sticker in hela armen i hästens bakre kroppsöppning/-ar.
… och hycklare
Det finns en djurskyddslag i Sverige, som skyddar mindre djur mot människors eventuella sexövergrepp. Den nya morallagen mot tidelag är stiftad av hycklare som vill vinna billiga politiska poäng, men inte gör ett skit för att stävja den plågsamma industriella djurhanteringen.