Sannyasinerna kan lära oss något viktigt

Det började med viljan att predika andlighet och medvetenhet. Kring den indiske gurun Rajneesh byggdes i början av 1980-talet en hel stad mitt i ödemarken i Oregon, USA, med som mest 5 000 orangeklädda ”sannyasiner” som vigt sitt liv åt läran. 260 kvadratkilometer av ren kärlek.

Det slutade med att sannyasinerna beväpnade sig med automatgevär och granatkastare, avlyssnade varandra och planerade mord på motståndare. De tog över och döpte om den intilliggande staden Antelope till ”Rajneesh” och bussade in tusentals uteliggare från hela landet för att med dem som väljare ta över lokalvalen. I deras hemliga laboratorium utvecklade de salmonella, som användes för att förgifta 751 personer.

Denna alldeles otroliga och sanna historia skildras i dokumentärserien Wild, Wild Country, som nyligen hade premiär på Netflix. Den kombinerar fantastiskt arkivmaterial med vackert fotografi och många inblandade som öppenhjärtigt berättar.

Det är det bästa och märkligaste jag sett på länge. Enda besvikelsen är att det inte är mer än sex avsnitt.
Det är en studie i mänsklig psykologi. Människan är en stamvarelse, och med kollektiva läror och karismatiska ledare går det lätt över styr. När makt och ära står på spel uppstår ofta kotterier och konflikter, oavsett om det gäller new age-kollektiv eller Svenska Akademien (även om den senare ännu inte har beväpnat sig).

Men om man bara vrider kalejdoskopet en liten aning ser man ett annat mönster: Nästan allt sannyasinerna gjorde var svar på angrepp utifrån. Oregonborna ogillade att de alls fanns i delstaten. De såg ju konstiga ut och mediterade på bisarra vis. Så grannarna utnyttjade miljö- och -byggregleringar för att stoppa fortsatt byggande av utopin. Sannyasinerna kunde av det skälet bara fortsätta expansionen genom att köpa hus i den närliggande staden Antelope.

Det var detta som sedan hölls emot dem av förfärade lokalinvånare. Gruppen fick motta allt fler hot och dess hotell i Portland bombades. Det var först då de började beväpna sig, för försvar. Det gjorde i sin tur att myndigheterna började leta sätt att upplösa deras stad och deportera deras guru.

För att förhindra det försökte de få in egna politiska representanter i samband med valen i Wasco County 1984 (som staden tillhörde). Det var därför de bussade in hemlösa, och när dessa hindrades från att rösta experimenterade gruppen med salmonella för att sätta andra väljare ur spel på valdagen. Till slut försökte de mest radikala sannyasinerna mörda sina fiender.

Det var naturligtvis fullständigt vettlöst. Men man måste fråga sig vad som hade hänt om Oregonborna från början bara hade varit goda grannar. Tänk om de hade fått bli saliga på sin egen fason, trots att den inbegrep långa skägg och orangea kläder. Det som gjorde dem så farliga var att de angreps med lagar och förbud och då gjorde allt för att försvara sina livsprojekt.

Våra angrepp på dem som är annorlunda radikaliserar ofta sådana grupper och gör att de mest extrema i dem blir mer tongivande: De som säger att det inte går att leva fredligt, i ömsesidig respekt.

Kanske kan det säga oss något viktigt i en tid då allt fler européer tror att vi skapar fred och sammanhållning genom att upplösa minoriteternas skolor och förbjuda dem att bära religiösa och traditionella symboler.