Oisin Cantwell: Nu måste hoten tas på allvar
Det är utmärkt att SVT tar upp de oacceptabla hoten mot kända kvinnor.
Men den kanske viktigaste berättelsen i ”Uppdrag granskning” i kväll handlar om 21-åriga Julia som en dag i december förra året skrev ett, som hon trodde, ofarligt inlägg på H&M:s Facebooksida.
Hon hade upptäckt att klädföretaget sålde en tröja prydd av Tupac Shakur, världsberömd rappare som innan han mördades dömdes för sexuellt utnyttjande, och var arg.
Julia, en vanlig ung kvinna som till skillnad mot politiker, journalister och debattörer inte kände till nätets inte alltid vackra kraft, ville ha en förklaring till varför miljardkoncernen tjänar pengar på en sexualförbrytare och krävde dessutom att försäljningen av tröjan skulle stoppas.
Något dygn senare hade det skrivits drygt 2 800 kommentarer under inlägget. Diverse män ombad Julia att ta sitt liv, det publicerades förhoppningar om att hon skulle bli våldtagen, hon kallades hora, slyna, äckel, tjock, efterbliven.
Det kom flera påhopp i minuten. Någon tyckte att det skjuts för få människor i Sverige, ett inlägg som inte blev mindre obehagligt av att hennes hemadress ett tag låg ute i tråden.
Julias berättelse är betydelsefull. Dels därför att den så tydligt visar att det sannerligen inte bara är folk som jobbar på tv eller tidningar som blir påhoppade (debatten om näthat är viktig, men har i olycklig utsträckning kommit att handla om framgångsrika journalisters utsatthet). Dels därför att polisen inte gjorde ett dugg.
Hon anmälde nämligen påhoppen. En anmälan som, trots uppenbara hot och gynnsamt bevisläge, kastades i papperskorgen redan nästa dag utan att en enda utredningsåtgärd genomfördes.
Det hostas och harklas då SVT frågar polisen om denna nonchalans och innan någon vet ordet av har en kriminalchef insett att det är hans förbannade skyldighet att utreda olaga hot och har återupptagit utredningen.
Bra, men vad händer i alla de fall då ingen näsvis reporter börjar ställa frågor? Det Julia drabbades av är nämligen inte unikt. Människor blir förtalade och hotade hela tiden, varje dag, dygnet runt, utan att få hjälp av de rättsvårdande myndigheterna.
Vissa debattörer kräver nya lagar. Andra hävdar att de befintliga är fullt tillräckliga.
Jag vet inte vad vi ska göra. Hat har alltid funnits. Hat kommer alltid att finnas. Hat går inte att lagstifta bort.
Men ett minimikrav vi alla borde kunna enas om är att polis och åklagare börjar intressera sig för förtal, hot och allvarliga kränkningar på nätet.
Annars lever vi snart i ett förfärligt samhälle.