Lär dig lyssna – om du inte har erfarenheten
– Men jag menar inget illa.
Han slår ut med armarna. Säger att ”det är så han är uppväxt” och ”det är så det alltid har varit”. Jag höjer gaffeln och svarar att rasism eller sexism eller förtryck inte går att försvara med någonting.
– Det spelar ingen roll. Du har inte tolkningsföreträde i frågor som inte är dina. Det går inte att försvara något med "jag menade inget illa" om det skadar den med erfarenhet av problematiken kring det du tycker eller säger.
Han tystnar och ber mig förklara. Så jag gör det.
Berättar hur jag skämts väldigt mycket över att vara en vit straight cis-kvinna (cis: någon vars biologiska och juridiska kön stämmer överens med det upplevda) den senaste tiden. Över att vara enligt normen ”rätt”. Med ett förtryck ja, att vara kvinna 2017 är fortfarande en kamp, men född i ett samhällsperspektiv som säger att jag går att placera i både könsstereotyper och fack.
Ett privilegium som därför blir mitt oavsett vad jag tycker om det och som säger att världen så som jag ser den är ”rätt” – och därför placerar ett förtryck över det som inte ”passar in”.
Ett privilegium som i debatten gör att människor börjar försvara sig själva för glatta livet, och därmed normer och strukturer, när någon annan höjer rösten – i stället för att lyssna. Och vi måste börja lyssna på dem med erfarenheten. Såhär:
När kvinnor pratar om sexism och objektifiering, då måste männen lyssna.
När transpersoner pratar om sina rättigheter, då måste cis-personer lyssna.
När människor som utsätts för rasism pratar, då måste de som aldrig upplevt samma förtryck höra vad de har att säga.
När människor som råkat ut för sexuella övergrepp pratar, måste de utan erfarenheter av sexuellt våld lyssna.
När någon säger ”du kan inte säga sådär”, så måste du lyssna på varför. För vi har inte tolkningsföreträde i frågor där vi inte upplevt förtrycket.
Är ni med? Våra egna erfarenheter bestämmer inte andras upplevelser av samma sak. Våra privilegier, vilka vi än upplever, raderar inte andras förtryck. De skapar och bidrar. Och vi måste vara medvetna om det för att kunna göra något åt det.
Och möjligheten att förändra saker till det bättre, det om något är väl ett privilegium vi vill ha, eller?