Är det min tur att bli en lös tant med koll?
Det behövs fler lösa tanter.
Äldre kvinnor som ser allt och vet allt.
De är ett viktigt kitt i samhället.
När jag själv hade småbarn frågade jag en vän, född på 1920-talet, hur man hittade barnvakter förr i tiden.
Det var då hon berättade om ”lösa tanter”.
Det var några som man förlitade sig på förr. Inte lösaktiga kvinnor, utan kvinnor utan man, barn, eller familj, som bara fanns, lösa och lediga, som resurs för alla andra.
De bodde i grannskapet. Alla visste vem som var en lös tant, och som kunde anlitas för barnpassning, blomvattning och andra sysslor. I brist på forskning om lösa tanter tänker jag mig att hon säkert ofta var änka och i behov av extra pengar.
Den lösa tanten var också viktig som social resurs och i det brottsförebyggande arbetet. Hon stod på sin balkong, eller vid sitt köksfönster, och hade koll på området.
Innan det fanns förskolor sprang kvarterets ungar omkring i flock. Den lösa tantens självpåtagna uppgift var att ha uppsikt över dem. Det kunde hända att hon fick skäll för att lägga näsan i blöt, vara beskäftig och sprida skvaller.
Nidbilder av lösa tanter var vanliga.
Men jag minns några som underbara.
I vårt hus i Borås bodde min faster Lilly som var ogift och inte hade barn. Hon åkte på motorcykel runt i Europa med sin fästman, men i övrigt var hon tillgänglig för oss syskonbarn.
Man kunde gå in till henne, få klippdockorna i tidningen Allers, och lite godis. Hon var härligt tillgänglig.
I mitt bostadsområde i Stockholm fanns lösa tanter på 80- och 90-talen. De hade uppsikt över området, ingrep om de såg något som var fel, och retade gallfeber på många yngre genom att lägga sig i.
De lösa tanternas superkraft var förstås att de hade tid. De var hemma på dagarna och såg allt som hände.
Där vi bor på sommaren fanns det en man som hette Stig. Han ”skötte gatan”.
Gatan var enheten, och där tog han ner stora träd, återvann gamla oljetankar och beskar häckar. När vi övertog huset fick vi stränga order om att aldrig leja någon annan för dessa arbeten.
Där fanns också en barnlös änka som höll i gatans sociala liv genom att bjuda på kaffe, prata vänligt med alla och ha tillsyn över omgivningen.
De här personerna var så otroligt viktiga, och nu finns det ingen som ersätter dem.
Är det kanske min tur?
Jag har börjat skotta snö oombedd, och spana efter inbrottstjuvar från balkongen.
Nedanför fönstret i mitt arbetsrum ligger en avloppsbrunn. När det regnar och töar forsar det ner vatten från den intilliggande parken.
Ganska fort blir brunnen igensatt av löv och skräp och då svämmar det över och vatten riskerar att tränga in i en skola och i våra källarutrymmen.
Jag säger till min man ”jag är Stig nu” och går ner med en kvast och tar bort skräpet. Sen övervakar jag från mitt fönster att vattnet kan rinna fritt.
Jag har långt ifrån 20-talisternas enorma kunskaper om allting. Men till slut är jag kanske där: jag är en lös tant med koll på omgivningen.