Den som plundrar Boyes grav här är Englund själv
Historikern och författaren Peter Englund har en blogg som fånigt nog heter ”Att vara ständig”. Namnet anspelar såklart på att Peter Englund är ”ständig sekreterare” i Svenska Akademien. Bloggen är rätt platt och navelskådande, får man säga. Långa redogörelser för hur folk reagerar på när han ringer upp dem. Alice Munro var ”tacksam och jublande glad” när Englund ringde och gav henne Nobelpriset. Klas Östergen blev ”glad men fullkomligt överrumplad” när Englund erbjöd en plats i Akademien. Östergren blev tydligen så tagen av samtalet att hovmästarsåsen skar sig, meddelar Englund också.
Men nu lägger Englund åt sidan sina narcissistiska vardagsbryderier i bloggen. Nu ryter han plötsligt till! Han går i vildsint bloggattack mot en reklambyrå som använt sig av några rader ur Karin Boyes dikt ”I rörelse” i en reklamfilm för Mercedes. Han menar att detta rör sig om ”gravplundring”, att Karin Boye har skändats.
Man kunde tro att Englund bara var en maktlös akademiledamot med ordnar på bröstet, att man inte skulle behöva ta den här vresiga farbrorn på allvar. Men så är det alltså inte.
Akademien kan i domstol ”föra talan mot bruk av litterärt och konstnärligt verk … som kränker den andliga odlingens intressen”. Englund meddelar att han nu låtit sina advokater mejla reklambyrån och kräver nu omedelbart att reklamfilmen ska tas bort. Reklambyrån blev lite tagen på sängen av Englunds hot. Ingen har haft några invändningar mot att de använt Boyes vackra rader. Boye själv är död sedan 70 år. Det finns inga släktingar som opponerar sig. Reklambyrån har fått Karin Boye-sällskapets tillåtelse att använda orden. De till och med applåderade initiativet. Alla är glada och nöjda. Utom Peter Englund.
Jag har inget förhållande till Peter Englund. Jag vet att han skrev böcker om några krig och att dessa böcker lästes av samma grupp människor som älskade Ultima Thule. Men det här är obegripligt korkat. Den som utför en plundring av Boyes grav här är Englund själv.
Tänk om hon visste att hon 70 år efter sin död skulle få denna galning som före trädare.
En man som inte förstår att det finns något underbart när något så försvinnande som den gamla svenska poesin sprids till miljoner människor. En man som trots att han borde veta bättre inte fattat att orden är fria, särskilt 100 år gamla ord, och när dessa ord fortfarande sprids så är det alltid vackert.