Hoppas att Mandela inte kände till debattklimatet

Johanna Frändén

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Publicerad 2013-12-12

Ni känner redan Marie Stensby, Sverigedemokraten från Krokom som hastigt och olustigt fick avgå från samtliga uppdrag inom partiet och dessutom stängdes av från sin tjänst som musiklärare (!) på en kulturskola (!!) i tisdags. Hon hade på olika webbsajter, anonymt, bland annat önskat att ensamkommande flyktingbarn skulle ”svälta ihjäl”.

Det är naturligt att kollegerna på Expressen är stolta över sitt scoop. Granskningen av fobiska och extrema politiska samhällskrafter är en av de viktigaste en dagstidning kan ägna sig åt.

Men varför är alla andra så upprymda? Vad är det vi firar egentligen?

Att Sverigedemokrater återigen blivit avslöjade som regelrätta rasister?

Eller att Sverigedemo­krater ÄR regelrätta rasister?

Det första är en publicistisk triumf.

Det andra är en demokratisk tragedi.

Det är inte samma sak.

Alla som bekänner sig till antifascismen borde ha vaknat upp med en klump i halsen till nyhetsflödet i tisdags. Så varför gör vi inte det?

Kanske för att folkvalda som missat grundkursen i demokratisk värdegrund har blivit vardagsmat. Vi sitter mest och väntar på att de ska göra bort sig, sen poppar vi popcorn, bänkar oss framför datorn och hoppas att det ska bli bra webb-tv.

Stärkta av det senaste knasbolluttalandet kastar vi oss sen ut på internet och övertrumfar varandra i fördömanden av den stolliga samtiden.

Och kanske sa Marie Stensby själv det bäst av alla: Såna här sidor man skriver på triggar ju naturligtvis att man kanske skriver saker som man inte tänkt helskarpt innan.

Varje gång de högerextrema höjer tonläget och blottar sitt människoförakt öppnas en legitim lucka för oss andra att förakta dem tillbaka.

Det är ert fel. Det är ni som har fel.

Ni är idioter, nej ni är.

Jag hatar dig. Jag hatar dig också.

Och visst är det lite skönt att få släppa på spärrarna för det goda samtalet. Besvara sandlådeargument med att kasta sand i ansiktet.

Snart kommer vi inte längre att komma ihåg vem som började.

Snart återstår bara frågan: Hur mycket hat tål Sverige?

I veckan begravdes Nelson Mandela, mannen vars kamp för rättvisa till hälften bekostades av oss.

Jag hoppas att han inte visste så mycket om debatt­klimatet i Sverige 2013.