Så hedrar vi de sex hjältarna som dog

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Det var en förbannad svart och regnblåsig tisdagskväll i november förra året, då sex goda män dog.

Jag hade aldrig träffat någon av dem, kände dem inte och visste inte ens vad de hette. Ändå stod de mig nära på något sätt, eftersom de sysslade med sjöräddning.

De hade minst tusen kamrater till - besättningsmännen på de 100 båtar som Sjöräddningssällskapet har runt kusterna och i de stora sjöarna, ett gäng hjältar som jobbar frivilligt och ideellt, utan en statlig krona i bidrag, för att rädda liv till sjöss.

Fem försvarsanställda och en värnpliktig rycktes plötsligt bort från sina nära och kära. De hade till uppgift att rädda liv. De befann sig ombord på försvarets räddningshelikopter 99, när den av ännu okänd anledning kraschade i havet utanför Rörö.

Olyckan inträffade under en av de regelbundna samövningarna med Sjöräddningssällskapets räddningskryssare Märta Collin.

Mikael Waerneman, Anders Lindqvist, Ove Persson, Ola Hidefält, Thomas Lagerström och Oskar Andersson.

Hatten av för killarna!

Vi kommer att minnas dem för att de var goda män. Och nu vet vi att deras namn kommer att leva vidare lång tid framöver, också bokstavligt talat, i sjöräddningens tjänst.

I går kväll berättade Lars Bertil Rystrand, helikopternavigatör på Säveflottiljen och vän och arbetskamrat till de omkomna:

- Thomas var en glädjespridare på jobbet. När andra visade sura miner hade han alltid ett nyckelord som löste situationen. På helikoptrarna är det ju en viss jargong, förarna är världsmästare och navigatörerna andremän. Det skylls liksom alltid på navigatörerna om något går dåligt.

- Thomas brukade svara och säga att "när jag blir pensionerad och onödigt rik så ska jag köpa en räddningskryssare med mitt namn så ni får ropa på mig i radion hela tiden ""

Efter tragedin satt Lars Bertil hemma och deppade när de orden slog honom och han fick sin idé. Thomas, och de andra fem, skulle få sina namn på var sin liten räddningsbåt.

- Jag ringde högste chefen i helikopterverksamheten, överste Mats Westin i Linköping. Han sa "Kör så det ryker!"

- Sedan dess har jag hjälpt Sjöräddningssällskapet att samla in pengar till sex Rescue Runners som ska döpas efter de omkomna.

En Rescue Runner är en specialbyggd variant av en vattenskoter. Efter en enklare grundidé från Hawaii, där det kopplas en släde efter vattenskotern, så har Rescue Runnern förstärkts och utvecklats med en fast plattform i aktern som gör det avsevärt mycket lättare att plocka upp nödställda ur vattnet.

Den är snabb och enkel att manövrera, klarar grunt vatten, går att köra upp på land och kan medföras som däcksbåt på större räddningskryssare. Den kostar 300 000 kronor, vilket är en bråkdel av vad en stor kryssare går på.

Lars Bertil:

- Rescue Runners kan göra väldig nytta, inte minst i samband med stora olyckor. Det går snabbare för dem än för oss i helikoptrarna att få upp folk. Om det funnits sådana vid Estonia till exempel, så hade de kunnat ta folk till flottarna och vi kunnat plocka upp människor därifrån.

Lars Bertil startade sin insamling efter jul. Företag, privatpersoner, studenter och andra ställde upp direkt när han berättade om sin idé. Nu, efter båtmässan i Göteborg, har han redan samlat ihop mer än 600 000 kronor, vilket räcker till två Rescue Runners.

- Den första ska heta Oskar Andersson, efter den värnpliktige ytbärgaren. Han gjorde ju sin plikt mot samhället, medan de andra var avlönade.

I dag öppnar båtmässan i Älvsjö.

Lars Bertil kommer att stå där i flygoverall i Sjöräddningssällskapets monter och driva insamlingen vidare för att hedra sina döda kamrater. Där finns också en Rescue Runner att titta på för dem som är intresserade av finurliga flytetyg.

Kunde göteborgarna samla in till två, så borde väl stockholmarna inte vara sämre.

Robert Aschberg