Vad händer med de unga tysta männen?
Det är höstlovstider, skolårets absolut minst glammiga ledighet.
Mina egna tonårsminnen av novemberlovet är att man sov ut på morgnarna, tog bussen in till stan, träffade kompisar och tog en studiebidragsfika (”en påse te tack, och tre koppar varmt vatten”), innan man åkte hem igen.
Så var livet på lovet på landet.
Man hade rätt tråkigt, men man hade ofta tråkigt tillsammans.
Så ser det inte ut för många tonårspojkar den här veckan. P1:s Studio Ett berättade häromdagen om en växande grupp unga svenska män som lever ”utanför systemet”.
Det låter lite romantiskt så där, men det innebär inte ett anarkistiskt liv med självhushållande grönsaksodlingar och dumbstring av mat som passerat bäst före-datum från containrar utanför Konsum.
Det här handlar om den unge, dataspelande, socialt fobiske mannen.
Det är en karaktär som får fullt utlopp för sin hobby på helger och lov när ingen skola är i vägen (det är också då stödföreningar för spelberoende blir nedringda av oroliga anhöriga) och som så fort den obligatoriska skolgången är över parkerar sig framför datorn igen. Nu på heltid.
Av någon anledning har just dataspel haft en förmåga att väcka moralpanikpolisen till liv med jämna mellanrum sedan de dök upp för över tjugo år sedan.
På 90-talet var tv-spelen en omdebatterad potentiell källa till framtida våldsdåd. Teorierna gällde då att skjut-och-döda-spelen fostrade en kommande generation massmördare.
Med dagens empiri kan vi konstatera att de farhågorna var överdrivna.
I stället har dataspelen framkallat en annan problematisk karaktär. De unga (nästan enbart) männen som efter skolgången sitter så mycket framför datorn att de tappar förmågan att kommunicera med omvärlden – annat än via chattfunktioner på onlinespel.
De finns inte med i några register alls, eftersom både a-kassa och arbetsförmedling ställer krav på mänskliga möten. De här killarna ringer inte på några jobbannonser. De vet inte hur man konverserar en främmande människa.
Vi pratar ofta och gärna om den olyckliga tonårsflickan som skär sig i armarna och tävlar med kamraterna i att äta minst på lunchrasten. Vi kanske borde prata lite om den tyste pojken som sitter några stolar bort från henne i matsalen också.
Inte för att förhindra att han störtar in i klassrummet med ett automatvapen på måndag och avrättar sina skolkamrater när höstlovet är slut.
Men för att det är praktiskt för hans framtid om han klarar av att fråga dem hur lovet har varit.
FRÅGETECKEN
Äntligen kom då stormen Sandy till New York och svenska medier fick fullt utrymme att posera och excellera i Manhattan-kunskap inför läsare och tittare. Det är ”Lower East Side” hit och ”Midtown” dit och jag tänker att den genomsnittlige svensken, som bara sett New York på film och som inte har någon favorit-vintage-butik i Greenwich Village, måste undra. Jag gör det.
UTROPSTECKEN
Silvio Berlusconi dömdes till fyra års fängelse samma vecka som den öppet homosexuelle, troende katoliken och maffia-bekämparen Rosario Crocetta valdes till guvernör på Sicilien. Crocetta, bland politiska motståndare känd som ”queer-kommunisten”, hälsar att maffian kan ”packa sina väskor” nu när han tagit över makten på ön. Det händer saker på Europas stövel.