Frikort– en del av varje sund relation
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2007-01-18
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
En grådaskig torsdag ser jag Fredrik Sahlin från tv-programmet ”Filmkrönikan” på Icabutiken vid Globen.
Utifrån kan det säkert te sig som en rätt sparsam upplevelse. Det är det inte. Fredrik Sahlin spelar, helt ovetandes, en alldeles speciell roll i mitt liv.
Han är min flickväns frikort.
Hit, till punkten där frikort ska väljas, når alla sunda förhållanden inom ett halvår.
Själv vacklade jag mellan sångerskan Lisa Ekdahl och ”Förkvälls” programledare Carina Berg. Efter noga överväganden bestämde jag mig för den senare.
Reglerna är enkla.
Man får välja var sin känd person. Undertonen är naturligtvis att man – om tillfälle ges – får stöta på frikortet.
Eftersom jag är rätt nöjd som det är har jag insisterat på den fegare varianten. Den som snarare innebär att man, utan sura miner, får tycka att frikortet är lite härlig och stilig.
Mer som ett imaginärt frikort. En liten tagg av svartsjuka att ta fram när vardagen kräver det. Eller en liten nypa förvirring.
Jag hade till exempel en flickvän som valde skådespelaren Vin Diesel.
En två ton tung muskelprimat med rakad skalle och dörrvaktsoutfit. Jag hade vissa problem med att se den röda tråden mellan oss.
Då är Fredrik Sahlin ett bättre val. Det skulle kunna vara jag. Om tjugo år.
När jag berättar för Lisa om min frikorts-spotting frågar hon hur Sahlin såg ut.
– Ful, säger jag.
Hon säger att hon inte tror mig. Jag ljuger ihop något om att alla tyckte det. Vi stod där i kön och viskade, som främlingar i samförstånd, över humrar och salladshuvuden.
Lisa är skeptisk.
Sedan går veckor. Jag tänker inte så mycket på Fredrik Sahlin. Frågar inte heller Lisa om hon gör det.
Frikorten kommer inte på tal förrän jag kommer hem sent från jobbet en kväll. Lisa väntar i min lägenhet.
Jag frågar vad hon gör.
Det är en märklig fråga, med tanke på att hon sitter framför teven och tittar rakt fram.
Jag frågar vad hon har tittat på. Lite allt möjligt, säger Lisa. Som vad? ”Förkväll”, säger hon.
– Det var ganska intressant, fortsätter Lisa. Programledarna hade sina mammor på besök i studion.
Jag frågar, möjligen mer än genomsnittligt intresserad, hur Carina Bergs mamma verkade.
Lisa stirrar in i teverutan.
– Hon verkade vara en jävla bitch.