Det är ditt fel, Sahlin
Som tur är för henne finns ingen utmanare till partiledarjobbet – inte än
Kritiken från partidistrikten faller tillbaka på en person – Mona Sahlin.
Hon var arkitekten bakom det rödgröna samarbetet.
Hon kopplade inte greppet om framtidsfrågorna.
Ordförandena i Socialdemokraternas partidistrikt pekar ut två huvudorsaker till valförlusten.
Den viktigaste är bristen på en politik för framtiden. Vad vill Socialdemokraterna? Hur ser önskesamhället ut? Och på vilket sätt skiljer det sig från det som alliansregeringen vill åstadkomma? Frågorna är många men svaren lyser med sin frånvaro.
Den näst viktigaste handlar om det rödgröna samarbetet som nu tar en timeout, kanske för evigt.
Däremot nämner inte distriktscheferna Mona Sahlin. Trots att deras kritik de facto är en stenhård vidräkning med Sahlins sätt att sköta jobbet.
Vad är en partiledares viktigaste uppgift? Att vinna val. Det gjorde inte Sahlin.
Vad är partiledarens näst viktigaste uppgift? Att se till att partiet är attraktivt på den politiska marknaden. Det vill säga bland annat se till att partiet har svar på de frågor som väljarna ställer.
Men väljarna var frågvisare än Socialdemokraterna hade räknat med. De ville veta vad som var viktigt i den rödgröna världen, fundamentala viktigheter ljusår från den administration som S, V och MP tryckte på i sitt valbudskap. Administration som sänkt maxtaxa på dagis, sänkt skatt för pensionärer och 80 kronor i a-kassan.
Inget ont i det, samhället måste givetvis administreras, skruvas och rattas. Men det räckte inte i kampen mot alliansen. Väljarna krävde mer – de krävde en vision.
Vad står som nummer tre på partiledarens att göra-lista? Att se till att partiets politik kan förverkligas. Det vill säga antingen själv ta hem minst femtio procent av rösterna eller skapa allianser med andra partier.
Det gjorde Sahlin. Hon var arkitekten bakom det rödgröna samarbetet, det som nu pekas ut som en orsak till att Socialdemokraterna gjorde en ny stor valförlust. Den egna profilen blev för suddig, partnerna var inte de rätta. Antingen var de för gröna och tillväxtfientliga, eller för röda och inte tillräckligt förtjusta i marknadsekonomin.
Distriktsordförandenas kritik mot bristen på framtidsinriktad politik och samarbetet med MP och V slår alltså med full kraft mot Sahlin. Hon har både gjort för lite och fel.
Till lycka för Mona Sahlin har ännu ingen utmanare tagit klivet ut i rampljuset. Det bidrar till att det inte heller finns någon uttalad kritik mot hennes person.
Men det är med stor sannolikhet ett övergående stadium. När dammet lagt sig efter den andra stora valförlusten på raken börjar jakten på syndabockarna. Det skulle förvåna om Mona Sahlin klarar sig helskinnad undan den.
Att det rödgröna samarbetet lagts i malpåse kan dock spela Sahlin i händerna. Hennes roll som oppositionsledare blir, hur konstigt det än kan låta, tydligare.
Hon företräder sitt parti, inga andra. När regeringen vill göra upp slipper hon slitiga förhandlingar med de andra rödgröna partierna före nästa förhandling, den med regeringen.