Vid sex går jag hem - utmattad av fjäsk

Har jag läst socialtjänstlagen? Är jag bara ute efter att sälja fler lösnummer? En kvinna kräver svar på fem frågor. Jag svarar. Klockan är nio.

Hur upplevde du ditt ­senaste besök? Mitt gym vill veta. De jobbar hela tiden med att förbättra sin verksamhet. Det tar bara tre minuter att svara på frågorna. Alla som svarar är med i utlottningen av ett toppenpris: Tre timmar med en av deras duktiga personliga tränare.
 

Ännu längre ner i min mejl ligger ett tackbrev för en föreläsning. De är sååå stolta över det fantastiska program de kunde erbjuda tack vare min och övriga talares generösa medverkan. De håller på att samman­ställa en enkät som ska förmedla glädjen.

Hur jag tänker om ditten och datten vill även mitt fackförbund veta. Och min egen arbetsplats...fast för det har deadline passerat. Klick-klick.

Hur upplever jag läsarnas hat mot mig? En blivande jurist och en gymnasieelev vill intervjua mig. Jag är ju så fantastiskt klok. Det är tisdag.
 

Jag har utvecklingssamtal med min chef efter lunch. Vilka mål har jag? Hur vill jag utvecklas inom en treårsperiod? Jag säger att jobbet är underbart även om luften på redaktionen fortfarande är slut vid tre­tiden. Hon är empatisk, antecknar.

Vid sex går jag hem, utmattad av fjäsk.

Din vilja sitter i skogen, sa de när jag växte upp på 60-talet i skarven till det individfokuserade Sverige. På 90-talet fastslog den statliga maktutredningen att medborgarna aldrig varit så alerta och pålästa.

Men tydligen har vi nått en gräns för engagemanget, läser jag i en annan statsvetenskaplig utredning från 2012. Såväl folket som politikerna är rätt nöjda. Bara sådana som jag - journalister - tycker att medborgarna borde vara ännu mer på hugget. Vi vill att folk ska bestämma mer än vad de själva vill bestämma?
 

Jag kommer hem, tom och tömd. Krafsar längtansfullt på tonårsrummet, hon säger i mörkret därinne: Stäng dörren.

På köksbordet i solbelyst damm finns högarna, jag minns en enkät jag åtagit mig. Cancer. Viktigt. Har bara inte blivit av att svara på de många frågorna.

Jag går fram till fönstret och orkidéerna som hela dagen stått där och funnits till och jag tänker: Hur upplever ni er situation?

Följ ämnen i artikeln