Är verkligen alla lika inför lagen?
Justitiekansler Anna Skarhed tycks ha en elastisk inställning till tanken att friade personer ska betraktas som oskyldiga.
Hon har nyligen bestämt att en man som blev frikänd för mord inte ska ha ersättning för tiden han var häktad.
Våren 2012 hittades en 51-årig man mördad i en lägenhet i Säffle efter en fest där en inte oansenlig mängd alkohol hade konsumerats.
Överlevande festdeltagare, två män och en kvinna, åtalades för mord men friades av tingsrätten. Den tekniska bevisningen var svag och de misstänkta hade, som brukligt är i dessa sammanhang, olika och delvis motstridiga berättelser om vad som hade hänt.
Även hovrätten friade männen, men dömde kvinnan.
En av männen, som satt häktad i fyra månader och som i slutändan dömdes till två månaders fängelse för annan brottslighet, krävde att få ersättning för tiden han var frihetsberövad.
Han är, skriver JK Anna Skarhed, i princip berättigad till detta. För lagen om ersättning vid frihetsberövanden säger att den som varit anhållen och häktad har rätt till skadestånd då friande dom meddelas.
JK påpekar dessutom att "principen om att den som har frikänts i en rättegång ska betraktas som oskyldig är mycket viktig", vilket onekligen låter betryggande.
Ändå nekas mannen ersättning. Skarhed lutar sig mot en paragraf som säger att skadestånd kan prutas eller vägras om den friades eget beteende lett till frihetsberövandet.
Vad har då mannen gjort för att själv anses vara skyldig till att han blev häktad?
JK hittar tre graverande omständigheter. Mannen var full, befann sig i lägenheten där den mördade hittades och hade dennes blod på kläderna.
Resonemanget förbryllar. Att supa till är inte olagligt och framförallt inte ett skäl till att begripa att ett mord kommer att ske.
Att mannen återfanns på platsen har för övrigt en naturlig förklaring. Det är nämligen hans egen bostad.
Och att han har blod på sin tröja kan bero på i princip vad som helst, som till exempel att han försökte rädda livet på en svårt skadad medmänniska.
Det är för övrigt i regel så att det föreligger besvärande omständigheter då en människa häktas. Vi lever dessbättre inte i ett land där människor blir inlåsta på vilka grunder som helst.
Att JK kvittar två månaders häktning mot de två månaders fängelse mannen dömdes till är i sin ordning. Men att han helt förvägras ersättning är uppseendeväckande.
Nu kanske inte ni bryr er särskilt mycket om uteblivet skadestånd till en missbrukare i en svensk småstad.
Men att Sverige har en justitiekansler som tycks vara av åsikten att människor får skylla sig själv om de blir gripna förskräcker.
Är det rent av så att vissa är lite skyldiga även om de frias?