Kvalitet som inte lägger av i första taget
Min förra spalt i denna tidning handlade om planerat åldrande. Om hur konstruktörerna bygger in dödsdatum i prylarna vi köper nu för tiden.
Och om hur grejerna byggs så att fabrikanterna ska tjäna pengar på det som kallas eftermarknad.
Så har det inte alltid varit.
Vissa produkter – även sådana som har många rörliga delar – vägrar att dö ens självmant.
Tändkulemotorer, till exempel.
Sådana samlade Stig Holmgren på. Ja, han samlade på andra motorer också. Gamla utombordare. Allt möjligt.
Han jobbade som testbaneentreprenör i Arvidsjaur, samhället som lever av att bilföretag och däcksfirmor från många länder testar sina produkter i vintermiljö.
Han hade tänkt öppna ett museum efter pensioneringen, men kom inte i mål.
Några månader före 65-årsdagen plogade Stig en testbana på sjön som vanligt. Plötsligt gick lastbilen igenom isen. Stig kom inte upp igen.
Det kom militärer och dök i 20 graders kyla, men kroppen hittades inte förrän på vårkanten.
Häromdagen fick jag mejl från en kille som var orolig. Den tragiska olyckan har nu lett till att motorsamlingen utannonseras på Blocket.
Tipsaren menade att ett litet stycke svensk industrihistoria kan spridas för vinden.
Annonsen gällde elva motorer, men jag förstod honom och ringde upp.
– Alla är väl inte helt körbara än, sa han. Några behöver en sista handpåläggning så att säga, så går de i gång. Men det kan ju vara nollor som köper dem. Då får de stå ute och rosta sönder, eller ännu värre, gå till nedsmältning.
Det byggdes massor av råoljemotorer i Sverige under första halvan av förra seklet. Som mest fanns det 70 fabriker spridda över landet. Motorerna tillverkades för att fungera i decennier. De skulle hålla. Och det gjorde de.
Många av dem dunkar än, men mest hos samlare och ideella museiföreningar som drivs av entusiaster.
Bränslet var fotogen eller oljor av olika slag, men även trätjära, eller i nödfall till och med melass.
Min tipsare brann verkligen för saken:
– De kunde gjuta riktigt gods på den tiden. Och det var ju bara att ta dit en motor så kunde man starta ett sågverk.
Motorerna var kraftigt byggda, enkla, lågvarviga och relativt lättskötta. De drev inte bara norrländska sågverk, utan också tröskverk, vajerspel, traktorer, spånhyvlar, pumpar, och fiskebåtar.
Hela fabriker kunde drivas med en stor råoljemotor. Kraften från maskinen fördes ut till kapmaskiner, svarvar, fräsar och annat med hjälp av remmar.
Den som vill se en intakt sådan fabrik kan besöka Pythagoras industrimuseum i Norrtälje, där det byggdes just tändkulemotorer.
Tändkuleglöd
Föreningen L-Laurin i Lysekil är mycket aktiv. Den driver ett fint museum med massor av råoljemotorer, ordnar Tändkulans dag, och arrangerade senast för någon vecka sedan en tävling för båtar med tändkuledrift. Hedervärt.
Skitmysterium
Serieskitaren i Stavanger lämnar ingen oberörd. Vem är hen, som i tio års tid regelbundet tömt tarmen och lämnat toalettpapper vid utslagsplatser och i hål på ortens golfbana? Flera gånger i veckan. Alltid på nätterna, men aldrig helger. Mystiken tätnar.