Jag stelnade till av gubbarnas samtal

2014 - året då inte ens de offentliga miljöerna på tågen är fredade zoner från högljudda smygrasister och kvinnohatare.

Jag sitter på en sorglig tågresa på väg till Malmö. Men tji fick ni, den här gången blir det ingen kolumn om SJ:s fadäser. I dag har SJ skött sig prickfritt.

Inga förseningar. Ingen trasig air con, inget strul med biljetterna och inga konstiga elavbrott utan info.

I stället är det ett samtal mellan två gubbar i den här vagnen som jag bara måste få berätta om.

Ett samtal män emellan. De har av en slump hamnat mitt emot varandra och bestämt sig på gubbars vis för att köpa sig varsin öl.

De, som sedan tidigare är okända för varandra, slår sig i slang för att fördriva tiden.

Det börjar, som det brukar svenskar emellan, kring vädret. Det konstateras att det är ovanligt varmt för årstiden. Ovanligt regnigt. Grått och jävligt.

De fortsätter att prata om sina bilar. Att det är för jävla hög bensinskatt nu för tiden. Att det är sjukt att bensinskatten ska höjas ännu mer.

Jävla Miljöpartiet som sitter där uppe i Stockholm och skiter i övriga landet, skiter i alla som MÅSTE köra bil för att ta sig fram.

Ett helt ordinärt gnälligt samtal män emellan, tills gubbarna av någon outgrundlig anledning börjar diskutera aborträtten. Eller diskuterar gör de ju inte direkt.

De är rörande överens om att den är helt åt fanders. Den bör åtstramas. Dödandet av oskyldiga barn kan inte få fortsätta på det här sättet.

Har man slarvat runt så får man skylla sig själv.

Är man så dum i huvudet att man som ung tjej bjuder ut sig till höger och vänster så får man stå sitt kast och ta hand om ungen.

Gubbarna fortsätter att vara rörande överens om att det var bättre förr när tjejer inte drog runt på stan och hade så mycket sex, utan höll sig hemma och tog hand om familjen.

Vid det här laget har jag stelnat till ordentligt i stolen bakom dem. Jag, nyss fyllda 36 år, regredierar till en skamfylld flicka. Jag är nämligen i gubbarnas ögon en fyr­faldig barnaföderska som har bjudit ut mig till höger och vänster och sprungit runt på stan och knullat i stället för att ta hand om min familj.

2014 har det liksom blivit helt OK och allmänt accepterat att högt och tydligt vädra stinkande människofientliga åsikter som man förr gömde på kammaren.

Smygrasister och smygkvinno­hatare som vi tidigare slapp i alla fall i offentliga miljöer känner sig plötsligt manade att öppna käften var och varannan stans. Jag känner hopp­löshet i mitt tågsäte. Hatet är tillbaka. Rotat, fixerat och accepterat.

Helvete

Kim Kardashian.

Kim Kardashians nakenchock. Kan inte någon vettig tidningsmakare bestämma sig för att porträttera Kim utan fokus på hennes kropp? Hur trångsynt är världen egentligen?

Himmel

Neil Young.

Neil Youngs nya ”Story­tone”. Få sjunger så rakt in i själen som Neil Young. Också denna gång lyckas han.

Följ ämnen i artikeln