Skandalerna blev Boris Johnsons fall
Man kan knappast säga att Boris Johnson avgår frivilligt. Snarare får han släpas ut från 10 Downing Street.
Han försöker hänga sig kvar så länge han kan.
En rad skandaler blev hans fall. Men det som mer än något annat fällde honom var festerna under pandemin.
Processen inom det Konservativa partiet att försöka förmå Boris Johnson att avgå har pågått i månader.
Så sent som för några veckor sedan hölls en misstroendeomröstning som Johnson lyckades överleva. Mycket tack vare att det pågår ett krig mitt i Europa och många tycker det är dålig tajming att byta premiärminister.
Men den segern gav honom bara en tillfällig respit.
Det var bara en tidfråga innan även nära medarbetare skulle sticka kniven i Johnson.
Skälet är att de vet att partiet inte kommer att kunna vinna nästa val om Johnson sitter kvar. Hans popularitet hos det brittiska folket har sjunkit som en sten. Majoriteten av de konservativa parlamentsledamöterna vill ha en ny ledare som kan bli varm i kläderna i tid till valet 2024.
I tisdags avgick två tunga namn från sina ministerposter, finansministern Rishi Sunak och hälsoministern Sajid Javid. Båda är tänkbara efterträdare till Johnson. De tar sin hand ifrån honom för att deras tidigare stöd inte ska bli en belastning när det blir dags att välja ny ledare.
Men Boris Johnson vägrade trots det lyssna på avgångskraven och sa i går att han inte hade några planer på att lämna sin post. Tvärtom tänkte han kämpa vidare.
I morse fortsatte dock avgångsvågen med en rad nya ministrar som lämnade in sina avskedsansökningar. Tungan på vågen blev när den finansminister som Johnsons tillsatte i går i morse uppmanade honom att avgå.
På ytan är det den senaste skandalen som fick bägaren att rinna över. Trots att Johnson visste att parlamentsledamoten Chris Pincher anklagats för att ha tafsat på andra män utnämnde han honom till vice gruppledare i underhuset.
Skandalens följder är numera ett bekant mönster. Först hävdade Johnson att han inte kände till anklagelserna mot Pincher. Därefter bad han om ursäkt.
Att det inte räckte den här gången beror inte på grovheten i Johnsons felbedömning utan på att det brittiska folket tröttnat på den premiärminister som vann en jordskredsseger i valet för tre år sedan.
Främsta skälet till det är de fester som hölls i premiärministerbostaden Nr 10 Downings Street under pandemin.
Johnson och hans regering genomförde en stenhård nedstängning där britterna under en period inte fick träffa nästan någon utanför det egna hushållet och knappt gå utanför dörren.
Samtidigt hölls ett antal partys i premiärministerbostaden där Johnson egna medarbetare uppmanade folk att ta med sin egen sprit. Det kunde vara 30-40 personer som samlades trots att covid-19 härjade som värst.
Johnson nekade först men blev överbevisad och bad om ursäkt. Men när polisen bötfällde honom för att ha överträtt pandemireglerna vägrade han ånyo att avgå.
Det är denna skandal som mer än någon annan fått Johnsons och hans konservativa regerings popularitet att falla. Vanliga människor är heligt förbannade över Johnsons dubbelmoral att tvinga på befolkningen hårda restriktioner medan han själv tillåter sig att festa vidare som om inget hänt.
Men det handlar också om Johsons många gånger vårdlösa och slarviga ledarstil. Han drev först på ett brexitavtal med EU som innehåller en särskild klausul om hur en gräns mellan republiken Irland och Nordirland som tillhör Storbritannien, ska dras. Nu vill han plötsligt ensidigt riva upp uppgörelsen och riskerar därmed handelskrig med EU.
I valet 2019 trodde en majoritet av britterna att de skulle få det bättre genom att lämna EU. Nu har alla med egna ögon kunnat konstatera att många av Johnsons löften var ren bluff eller överdrivna. Inflationen i landet är ännu högre än i de flesta EU-länder och utträdet har inneburit en rad ekonomiska problem.
Johnsons charm och skämtstil kan inte kompensera för det längre.
Men i stället för att avgå direkt som premiärminister sitter Johnson kvar tills en ny ledare för det konservativa partiet är utsedd. Ännu ett bevis på hans ovilja att lämna ifrån sig makten.
Vem som än efterträder Johnson får ett tufft jobb med att vinna tillbaka britterna förtroende.