Bilden av ett trauma
Ett avhugget varghuvud nedkastat i en toalettstol. Det röda blodet från det sargade huvudet blandar sig med vattnet. Vargens öppna käftar grinar mot kameran. Det är en ung varg. Det ser man på tänderna. Under bilden står det: ”Där hör dom jävlarna hemma.”
Bilden på det skändade djuret är ohygglig, grotesk och fasansfull. Den bär vittnesbörd om ett hat mot vargen, som är så stort och så omättligt, att det inte går att beskriva.
Bilden har sen slutet av maj legat ute på Facebook på en sida tillhörande en varghatargrupp med namnet ”Rädda 10 hundar – skjut en varg!” Det är en liten men mycket militant grupp, som vill utrota vargen i Sverige. Den har enligt uppgift 836 medlemmar hemmahörande i de tre vargrikaste länen, Värmland, Dalarna och Västmanland.
Märkligt nog är det först de senaste dagarna som det blodiga varghuvudet i toalettstolen har blivit uppmärksammat av andra Facebookmedlemmar. För några dagar sen togs bilden bort från Facebook samtidigt som den av privatpersoner överlämnades ”för kännedom” till polisen i Värmland och Dalarna.
Bilden uttrycker det accelererande hatet mot vargen, som fick ny näring, när regeringen i början av året för första gången tillät licensjakt på varg i Sverige. Sedan dess har motsättningarna mellan vargvänner och varghatare accelererat för varje dag – trots att de flesta trodde att det skulle bli tvärtom.
I söndags kväll pratade jag med den person, som i våras lade ut vargbilden på Facebook. Han bekräftade, att det var han som låg bakom bilden men var snabb att påpeka att bilden var ett montage, en så kallad photoshopping, och alltså ingen ”riktig” bild. Enligt min mening ser bilden dock väldigt äkta ut. Mannen betonade att det inte var han själv som gjort fotomontaget utan någon annan. När jag frågade vem, svarade han, att han inte mindes det längre.
Mannen berättade att Facebook i förra veckan inte bara tog bort bilden med varghuvudet från den aktuella sidan utan även släckte ner hans eget Facebookkonto. För mig förklarade han, att vargen visserligen är ett ståtligt och fascinerande djur men att den inte hör hemma i vårt land:
”Det är bara en tidsfråga när ett litet barn dödas av en varg”, sa han.
Den ohyggliga bilden med det avhuggna varghuvudet är inte bara upprörande för de flesta att titta på. Den är också ett uttryck för ett djupt trauma och en djup tragedi som sprider sig i Sverige. I fokus för detta trauma står 200 vargar, som människor inte kan enas om huruvida de ska få leva eller tvingas dö.
I december ska regeringen fatta beslut om 2011 års licensjakt på varg. Jägareförbundet och jägarna står sen veckor tillbaka redo att lyfta bössan. Samtidigt arbetar EU-kommissionen med ett ärende, som rör 2010 års licensjakt och som enligt kommissionen kan ha varit ett brott mot direktivet att skydda utrotningshotade djur. Och skulle EU-kommissionen komma fram till att 2010 års licensjakt var ett brott, så skulle det se konstigt ut om den svenska regeringen samtidigt fattade beslut om ny licensjakt 2011.
Därför inställer sig frågan: Vad är värst: att göra sig ovän med kamraterna i Bryssel eller med varghatarna i de svenska skogarna?
Ett uttryck för att varghatet ökar i Sverige är inte bara de allt mer aggressiva tongångarna på nätet utan det ökande antalet anmälda fall av misstänkt tjuvjakt på varg. Utöver de 28 vargar som dödades under licensjakten i januari finns uppgifter om att ytterligare 58 vargar ska ha dödats i år, en del lagligt efter beslut om skyddsjakt, andra illegalt men i säkert skydd av mörkret och de varghatande jägarkollegornas obrottsliga lojalitet. Siffran är dock osäker.
”STG” finns det ett uttryck som heter. Det står för ”Skjut-Tig-Gräv”. När jag första gången hörde det uttrycket, trodde jag att det var en skröna. Nu vet jag, att det inte är så.