Psykisk sjukdom kan inte mätas med linjal
Han ljög. Jonas Runnemark låtsades under larmsamtalet och fortsatte bluffa sig igenom de första polisförhören. Det visar att han inte är allvarligt psykiskt störd.
Rättspsykiatri är ingen exakt vetenskap, sjukdom kan inte mätas med linjal och undersökningen är sekretessbelagd. Men något så när begriper jag hur hovrätten kom till ett avgörande i en svår gränsbedömning.
Lögnen handlar det om. Jonas Runnemark larmade själv ambulans den 9 december, sittande i Dalby stenbrott vid sitt döende barns sida, han berättade en historia om en olycka, och höll fast vid den i flera polisförhör, en lång, detaljrik och logisk lögn.
Det går inte ihop med att han skulle vara självmordsbenägen eller psykotisk. "Det kräver stor ansträngning för hjärnan att dikta upp ett händelseförlopp", enligt Marianne Kristiansson, professorn i rättspsykiatri.
Och hovrätten ser inga skäl att ifrågasätta henne, eftersom hon är den utsedda experten i Socialstyrelsens rättsliga råd.
Samtidigt: det är inte så enkelt att Jonas Runnemark var frisk när han helt utan varningssignaler dödade sin fru och slängde henne och en efterlängtad babydotter utför en klippa i Dalby.
Annat i hans erkännande tyder på förvirring. I botten finns en autistisk störning. Stress och sömnproblem satte ner hans impulskontroll.
Själv berättar han att han länge, sedan dottern fötts, i hemlighet brottats med vad han föreställde sig var ett oundvikligt öde: han älskade sin fru och dotter men de måste dö och det var han som måste döda dem.
För övrigt: straffskärpningen har bevisligen slagit igenom, normalstraffet för mord blir livstids fängelse.
Ytterligare två livstidsdomar avkunnades denna vecka. En 29-årig man som mördade sin förra sambo Elin Falk hade berättat för psykiatrin om röster i huvudet som pratar nedvärderande på engelska om att han måste skada sig själv. En 29-åring i Jönköping dödade en ung kvinna och säger att han i sitt narkotikarus trodde hon var en helt annan person.