Sofia skapade svensk rättshistoria – HD fällde ex-maken
Högsta domstolen fällde ex-maken Bobel Barqasho för mordförsök - nu är han efterlyst
Svensk rättshistoria är det: efter eget detektivarbete får en kvinna som slängts ut från balkongen fullständig upprättelse av Högsta domstolen.
Sofia fick med advokat Ia Sveger sin ex-man Bobel Barqasho fälld för mordförsök.
Nu gömmer han sig undan sitt 14-åriga fängelsestraff.
Sofia heter hon inte, men hennes rätta namn ska inte nämnas, hon lever gömd och under hot. Att hon alls lever är en av många märkvärdigheter efter 10 februari 2013 då hon föll 13 meter från sjätte våningen i Södertälje.
Hon vaknade spräckt i bitar. Huvudet hölls samman med hjälm. Ansiktet hängde löst, tänderna var borta. Allt var trasigt, inifrån och ut.
– Men jag har ändå två armar och två ben som sitter på plats, säger Sofia, ler och vickar lite på höger hand.
Med den kan hon svagt trycka min hand. Vänsterarmen är förlamad. Hon har ständiga smärtor och yrsel, har synrester på ett enda öga, körs i rullstol, kan stå korta stunder med stöd.
– Så jag kunde resa mig upp för domarna i Högsta domstolen, det kändes bra. Som att visa respekt.
Vid tiden för mordförsöket funderade Sofia på att lämna sin man Bobel Barqasho. Hon hade länge fruktat hans svartsjuka och aggressiva utbrott. Men de hade en älskad son. Hon höll på att slutföra sin utbildning till farmakolog.
Har minnesluckor
Grälet på lördagskvällen 10 februari minns hon inte, men ett argt sms finns, då har maken gått ut och hon ber honom att inte återvända. Hon tar på sig pyjamas, skriver ett mejl om ett ärende i bostadsrättsföreningen där hon är sekreterare.
Därefter har hon få minnesbilder. Misshandeln minns hon inte. Av det som sedan händer finns glimtar, kopplade till känslor: först smärta där hon hänger över hans vänstra axel, därefter kylan i luften, och fart, en rotation.
Fallet tar knappt två sekunder.
Förklaringen från Bobel Barqasho är att hon impulsivt kastade sig ut, att hon var svartsjuk och mådde dåligt. De många blodspåren i lägenheten säger han är näsblod.
Tingsrätten trodde inte på det, utan dömde honom till nio års fängelse för mordförsök. Sofia vittnade liggande i en säng i ett angränsande rum.
Kritisk till socialtjänsten
Då har ett drygt kaotiskt år gått där Sofia kämpar för att återfå sitt barn, som bor hos farföräldrarna. Socialtjänsten ser inte några problem med att den mordmisstänkte pappan byter dagis, ändrar folkbokföringen, motsätter sig umgänge och begär vårdnaden.
– Det var cirkus, säger advokat Ia Sveger som haft nästan daglig kontakt med familjen i flera år. Jag är verkligen kritisk till socialtjänsten. De tog inte ansvar.
Så småningom får Sofia vårdnaden interimistiskt, då vägrar han från häktet att ändra sonens folkbokföring. Samtidigt genomgår Sofia ständiga operationer.
Nästa chock är hovrättens friande dom. Rätten är oenig. Försvaret har lyckats så tvivel om de enskilda delarna i berättelsen. Kunde det uteslutas att blodet var gammalt? Att Sofia inte var deprimerad?
– Taktiken var smutskastning, förklarar Ia Sveger. Rättens ordförande ville fälla honom, men de var tre mot två.
Hyr in experter
När Bobel Barqasho släpps fri råder polisen Sofias familj att flytta, gärna långt. Ex-maken är prästson, och i Södertälje finns två läger, varav ett ser honom som oskyldig.
Efter hovrättesdomen står hoppet först till åklagaren, som vill få ärendet upptaget i Högsta domstolen. Riksåklagaren säger nej.
Ia Sveger sätter sig då och ringer olika experter. De avråder. Ett sådant bevismål får de aldrig upp i Högsta domstolen på egen hand. Det har aldrig hänt.
Men hon biter sig fast, och hyr in en före detta specialiståklagare, Viktor Carlberg. En kollega tipsar om Sony Björk, pensionerad chef för tekniska roteln på länskrim, och han går igenom bevisningen.
Först nu analyseras blodet på Barqashos T-shirt, vänstersidan där Sofia minns att hon låg. Det är hennes blod.
Nya vittnesuppgifter
Sony Björk finner fler blodspår, på en wettextrasa, på baksidan av hållaren för toalettpapper, många ställen. Han levererar en drygt 40-sidig analys, som genom stänken i badrum, ut i hallen, vidare genom köket och ut på balkongen återskapar en berättelse om grov misshandel.
En viktig blotta finns. Hela tiden har Bobel Barqasho förklarat att han fått Sofias blod på sina kläder efter att hon hoppat, när han är nere på gården vid hennes kropp.
Men ett anonymt vittne har sett Barqasho – och att han aldrig går fram till Sofia. Så hur kan han då ha fått blod på byxan, på strumpan men inte skon?
Vittnet vill inte medverka, men har råkat säga att han har parkeringsplats bredvid gärningsmannens. Han har flyttat, men de hittar honom.
Ännu en miss är att larmsamtalet aldrig kom med, där Barqasho säger själv till larmoperatören att han inte vågar gå fram till sin frus kropp. Inspelningen tar tv-programmet Veckans brott fram.
Slutligen får de tips om forskning på fallstudier. Hela tiden säger ex-mannen att han såg Sofia kravla sig över räcket och glida över. Experterna förklarar att hon inte kan ha flugit två och en halv meter ut från balkongen, ”vertikal kraft” krävs, alltså: Hon har kastats.
– Det var som att leka Perry Mason, säger Ia Sveger, vi var våra egna poliser.
”Rättvisa har skipats”
Högsta domstolens upprättelse är total. Fem justitieråd är eniga, straffet höjs till 14 års fängelse. Han ska även utge skadestånd på 191 850 skadestånd.
Dagen före dom skickas polis att hämta Bobel Barqasho för häktning. Då är han försvunnen. Han är nu efterlyst internationellt.
Så frågan är: Har rättssystemet fungera för Sofia, eller ej?
– Rättvisa har skipats, säger Ia Sveger. Men systemet har inte fungerat i den meningen att vi har rättvisa för alla. Alla kan inte köra processen privat. Nya utredningar kostar pengar.
– En annan sak är att man litar som advokat på att åklagare sköter allt. Jag har lärt mig att man visst kan göra mer.
Att analysera T-shirten kostade uppåt 12 000 kronor. Familjen betalar 45 000 kronor ur egen ficka för utredningar. Sådant är systemet.
Och Sofia uttrycker ingen bitterhet, märkvärdigt även det. Hon säger:
– Nu kan jag fortsätta mitt liv, satsa på mig och min fina son. Jag har min fantastiska familj. Jag har en inre glädje som driver mig, är så tacksam för att jag lever, får se min son växa upp.
Jag får se ett fotografi av Sofia före mordförsöket, en skönhet var hon. Bit för bit har läkarna återskapat ett ansikte. Ganska likt det gamla, säger hon nöjd. Hon slänger med huvudet.
– Och håret har vuxit ut!