Politiken är starkare än alla hashtaggar
Om man tvivlar på att politik är livets mening, är det prövande tider. Svenskarnas intresse för politik är större än på 20 år. Valdeltagandet var nästan 86 procent. Så man skulle alltså tillhöra en sista spillra av en ursprungsbefolkning, dömd till undergång i takt med att livets frodiga regnskog huggs ner, för att ge plats åt fyrkantiga debattartiklar, manifest, upprop, demonstrationer och debatter?
Något slags politisering är i gång. Det beror förstås delvis på att en hyfsad andel svenskar bestämt sig för att säga samma sak i vallokalen som de i många år sagt vid sina köksbord. Det gör man inte i Sverige, så det skapar obehag. I sina värsta mardrömmar ser det offentliga Sverige framför sig att svenskarna i själva verket visar sig vara - tvi, tvi, tvi - danskar.
Men det är inte bara det. Det är något mer.
Vissa har försökt kalla det vänstervåg, men den yttre vänstern puttrar på under tio procent, som vanligt. Vi står inte på randen till revolution. De småtokiga kulturskribenternas småtokiga radikalism verkar fortfarande just småtokig för alla, utom för de småtokigas lika småtokiga närmaste och, möjligen, deras småtokiga redaktörer.
Det är inte det. Det är något annat.
I Dagens Nyheter i går fanns en debattartikel av Mats Alvesson, som forskar i ett ämne med det oemotståndligt lockande namnet ”funktionell dumhet”. Det är en rätt spretig text, men den här meningen fastnade:
”En stor mängd tomt arbete - folk är på jobbet men gör inget alls eller inget meningsfullt - fyller arbetsdagen för många”.
Den där tomheten växer, inte bara på jobbet. Hela livet förvandlas i ökande grad till symboler, attityder och ”signaler”. Vi sjunker in i våra smartfåns, i våra Netflixabonnemang, i våra yogapass. Vi livsstilsformar våra liv, till och med vårt föräldraskap, tills vi lättar från jordytan och stiger upp i tomhetens tunnaste luft.
Det är klart att man förr eller senare börjar krafsa efter ett ankare.
Politiken har kommit tillbaka, därför att folk hoppas på att den kan göra livet meningsfullt och begripligt. Den ska återskapa förlorade väderstreck och binda oss samman, med något starkare än hashtaggar.
Politiken är helt enkelt det enda vi kan komma på, när vi glömt bort hur man lever ett riktigt liv. Gud hjälpe oss.