”Oanständiga förslag från Busiga Bettan”

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Ronnie Sandahl om 2005 – och det nya året

Han har en Björnligan-mössa.

”176-167”.

Det är så det står i pannan.

Nu har vi lämnat Susannes fest. Kylan ska snart kallas januari. Bryggan är full av människor och fyrverkerier.

Medelklassghettots invånare har lämnat sina smakfullt spartanska lägenheter för att samlas på bryggan. Lattemammorna är fulla på vitt vin och managementpapporna är inne på andra cigarren och barnen får lov att vara uppe så länge de vill i kväll.

Alla har redan kramat varandra gott nytt år.

Då kommer Björnligans fjärde medlem fram.

Han är full.

Han säger:

– I kväll är vi alla vänner, i morgon ska vi slå varandra med yxor.

Alla tystnar och lyssnar.

Han börjar tala om Ivanhoe. Och om sin svågers moster, hon som alltid undrade varför mannen som tillverkade halstabletter kallades Fis-Herman. Och vem hans friend var.

Mannen är kanske 60 år och han är dyngfull och lite lätt otrevlig.

Hade han kommit fram till oss på trottoaren en helt vanlig lördag hade vi bytt sida.

Inte i kväll.

Tjugohundrafem, det var sött och salt.

Mest sött.

Det var året då folk äntligen började förstå. Det var året då min mejlbox fick oanständiga förslag från fyrtioplussare som kallade sig ”Busiga Bettan”. Det var ett år präglat av mer eller mindre vald ensamhet.

– Det kommer att bli ett bra år, säger vi alla lite lagom ironiskt när vi kramar om varandra där på bryggan.

Men fan.

Detta är ändå året då jag ska skriva klart min roman. Det är året då jag ska ta hand om min hälsa, vårda min magkatarr, sova mina åtta timmar, gå ned några kilo, komma i tid. Och kanske året då Ungdomskärleken kan bli Kärleken. Vi får se.

Det är nästan det bästa, att vi får se.

Jag bjuder gubben på ett glas champagne till. Han klagar på att det inte är en Dom Perignon nittiotvåa. Jag ursäktar mig.

Han säger att han vill förklara för oss ungdomar hur man gör för att hålla sig ung:

– Knulla mycket.

Vi skålar i champagne och lovar honom att knulla så mycket vi kan. Klockan är kvart över tjugohundrafem och alla vill gå in igen.

Björnligans fjärde medlem vandrar ensam bort i snömodden.

I morgon ska vi slå varandra med yxor.

Läs fler av Ronnies krönikor:

Ronnie Sandahl