Det här kan avgöra hela omröstningen
Hur mycket betyder en död svensk soldat?
För fem år sedan nästan inget alls.
I dag är det avgörande.
2005 dödades två svenska soldater i Afghanistan. Det påverkade inte alls den svenska debatten om truppen i ett av världens fattigaste och mest konflikdrabbade länder.
Men den nya dödsskjutningen kommer att göra det. Skälet är enkelt: nu finns en politisk konflikt om den FN-ledda styrkan i Afghanistan där Sverige ingår.
I början av november kommer regeringens förslag om framtiden för den svenska styrkan, i dag på omkring 500 personer.
Tidigare fanns enighet om truppen. Men nu vill de rödgröna att truppen börjar fasas ut redan nästa år. Exakt vad regeringen vill är oklart.
Skärningspunkten tycks finnas mellan de som tycker att svenskarna irrar runt bland bergen i Afghanistan utan att veta varför – och de som tycker att de är humana fredsälskare som mer än gärna hjälper det lidande afghanska folket.
Det är en grov, men belysande, förenkling av den svenska debatten om truppen i Mazar-i-Sharif.
Sverige har inte varit neutralt på mer än 15 år. Däremot är vi militärt alliansfria, vilket gör att vi inte ställer upp och försvarar andra även om de ber om det.
Det finns dock undantag. Om FN kallar kan Sverige gärna ställa upp i så kallade fredsbevarande operationer. I exempelvis Afghanistan betyder det dock inte bara vita fredsflaggor. Inte sällan handlar det om regelrätta strider.
”Why are we in Vietnam” var titeln på en uppmärksammad bok av den amerikanske författaren Norman Mailer som kom ut 1967 och som handlade om Vietnamkriget.
Samma fråga, fast om Afghanistan, ställs i dag. De internationella och amerikanska trupperna kom dit efter terrorattackerna i september 2001. USA fick det internationella samfundets godkännande att attackera Afghanistan i självförsvar.
Senare kompletterades det med styrkor från andra länder, bland annat Sverige.
Enligt försvarsminister Sten Tolgfors (M) är anledningarna två att Sverige är där. Den första är det afghanska, och svenska, folkets säkerhet. Terrorism och opium ska med svenskt manskap besegras.
Det talar han gärna högt om. Mer tystlåten har han och andra försvarspolitiker varit om nyttan för det svenska försvaret.
När alla utom Jan Björklund (FP) är överens om att hoten mot Sverige inte är militära har den tysta frågan infunnit sig om varför man ska satsa 40 miljarder mot hot som inte tycks finnas.
Men för att inte helt rusta ner det svenska försvaret har enigheten om att satsa utomlands varit mycket stor. Vad ska de stamanställda och kontraktsanställda syssla med annars, när det kalla kriget inte längre existerar?
En död svensk soldat är ett misslyckande för de fredsbevarande styrkorna, hans familj är bara att beklaga. En ung människa har ryckts bort.
Men i samma ögonblick som Sverige undertecknade internationella avtal, med frivillig anslutning för individen, var det en realitet.
Svenska soldater dör, för närvarande, inte för Sverige – och det ska vi vara oändligt tacksamma för. De dör för världen, hur omdiskuterad den än är.