En svårbegripligt generös dom
Den som med våld för bort ett barn och under 18 timmar hotar med att hon ska säljas som sexslav vill skada detta barn.
Hur Göteborgs tingsrätt kunde komma fram till en annan slutsats är inte helt lätt att förstå.
Vi ville väl alla tro på berättelsen om kidnappningen med det lyckliga slutet: nioåriga Anna hittades trött men fysiskt oskadd av organisationen Missing People och kunde återförenas med sina föräldrar.
Men åtalet, som väcktes för några veckor sedan, lärde oss att verkligheten var annorlunda. Verkligheten stavades 18 timmars svårbegriplig grymhet i en källare där en nioårig flickas hopp om att överleva långsamt bröts ner.
Jag kunde inte tänka mig annat än att domstolen skulle gå på åklagarens linje och döma kidnapparen för människorov än, som försvaret gjorde gällande, det mildare brottet olaga frihetsberövande.
Hade barnpornografi
Den främsta skillnaden mellan dessa brott är vad gärningsmannen hade för avsikt med bortrövandet. Om det till exempel görs för att skada offret så ska det bedömas som människorov, det vi i dagligt tal kallar kidnappning.
Det finns dessvärre en hel del som talar för att 24-åringen faktiskt ville skada Anna:
Han hade en hel del barnpornografi i datorn och hade dagarna innan han rövade bort flickan sökt på nätet på "nioåriga flickor".
Vänner har vittnat om att han har fantiserat om att använda våld mot unga kvinnor och flickor.
Mannen använde visst våld mot flickan då han förde bort henne och har bundit henne två gånger. Dessutom har han försökt köra in en boll i munnen på henne.
Han har visat henne tre knivar och hotat med att döda eller skada henne samt sagt att hon ska förvaras naken i en trälåda.
24-åringen har ljugit för flickan om att det förekom en budgivning om henne, att hon skulle säljas till högstbjudande.
Det krävs inte mycket fantasi för att begripa hur rädd flickan måste ha varit. Inte heller behövs Einsteins hjärna för att begripa att den som utsätter ett barn för allt detta vill det ont.
Men domstolen lyckas med akrobatiska cirkusnummer i den högre skolan och anmärkningsvärd generositet landa i slutsatsen att här inte fanns något uppsåt till att skada och att mannen därför ska dömas för olaga frihetsberövande.
Löjeväckande
Gärningsmannen lider ju av Aspergers syndrom och har dålig impulskontroll. Och till råga på allt var ”morgonrutinerna rubbade”. Varför han höll henne inspärrad i 18 timmar? Tja, han verkade inte begripa vad han gjorde.
Därför, anser Göteborgs tingsrätt, att mannen ska dömas till två års fängelse. Med en rimligare analys hade straffet blivit minst fyra år.
Jag förutsätter att åklagaren överklagar detta märkliga domslut och att hovrätten resonerar med större klarsyn.
Inte för att det är viktigt att kidnapparen får ett hårdare straff, utan för att detta är en så verklighetsfrånvänd dom att den i det närmaste är löjeväckande.