Där folk mördas men blir livs levande igen

Allt fler forskare verkar stödja tesen att tv-spelsvåld föder verkligt våld. Samtidigt så menar Statens Medieråd i en rapport som kom i går att det inte finns något samband.

Den nyhet som jag gripits mest av den senaste tiden såg jag i ”Rapport” för några veckor sen. Sveriges Televisions USA-korrespondent Stefan Åsberg hade­ åkt till Ohio och träffat en pappa som varit nära att bli mördad av sin 16-årige son. Sonen hann döda sin mamma med tre skott, innan han greps av polis.

Sonen var deprimerad och besatt av tv-spel. När föräldrarna förbjöd honom att spela tv-spel, tog han pappans pistol, gick in i vardagsrummet där föräldrarna satt, riktade pistolen mot pappans tinning och tryckte av. Därefter dödade han mamman med tre skott. Mirakulöst nog överlevde pappan. Sonen dömdes till 23 års fängelse.

Händelsen är fasansfull och obegriplig. Det värsta är att den är sann. Den måste också sättas in i sitt sammanhang. ­Antalet ungdomar som begår mord i USA har enligt färska siffror aldrig varit så högt som i dag samtidigt som antalet mord som begås av vuxna minskar. ­Enligt pappan till den unge mördaren är orsaken det allt råare medievåldet, ett våld som lockar alltfler unga.

”Jag är övertygad om att 16-åringen inte trodde att hans föräldrar skulle förbli ­döda för evigt om han sköt dem”, sa ­domaren i den domstol som dömde 16-åringen.

Nej, för så är det ju inte i dataspelens värld. Där mördas folk brutalt men blir efter en stund livs levande igen, så att spelet kan fortsätta. Vad domaren ­menade var att 16-åringen efter att ­under lång tid ha konsumerat blodiga datorspel inte längre kunde skilja ­mellan verklighet och fiktion. Jag vet inte om detta stämmer. Jag vet heller ­inte om det finns ett rakt samband mellan medievåld och våldshandlingar. Frågan har debatterats i trettio år, inte minst i USA.

Efter traumatiska händelser som skolskjutningar och andra massmord har debatten varje gång tagit ny fart. Man har sett att ungdomarna bakom massakrerna ofta själva har varit storkonsumenter av datorvåld.

Efter massakern på Utøya avslöjade Anders Breivik att han tränat sig själv  i att mörda genom att spela datorspelet Modern Warfare 2.  Detta är inget bevis för att datorvåld föder mördare. Det kan lika gärna vara så att redan vålds­benägna personer konsumerar mera medievåld än andra. Att fler massakrer har skett i USA än i andra länder beror självfallet också på tillgången till skjutvapen. Personlighetsförändrande droger kan vara ytterligare en faktor.

Ändå får vi inte bortse i från risken att brutalt mördande i tv-spel och datorspel kan vara en av flera orsaker till att våldet bland unga blir alltmer brutalt, även  i vårt land. Oroande är också att medievåld via dator- och tv-spel attraherar allt yngre personer.

I går hävdade Statens Medieråd i en ny rapport att man inte kan se något samband mellan datorspel och våldshandlingar. För ett år sen hävdade å andra ­sidan fyra svenska hjärnforskare, bland andra Martin Ingvar, att det finns en stark koppling mellan våldsamma datorspel och aggressivt beteende. De hän­visade till omfattande beteendestudier­ i USA.

Brutalt datorvåld anses kunna påverka hjärnan negativt, till exempel genom att förmågan till empati motverkas. De ungas hjärnor vänjer sig vid våldet. En avtrubbning sker. Särskilt stora är riskerna för barn från resurssvaga hem i utsatta miljöer.

Tesen är inte ny. Den är också ifrågasatt. Två uppfattningar står mot varandra. Den ena är att virtuellt våld  i d­atorspel kan skapa verkligt våld, den andra att det inte finns några vetenskapliga belägg för detta. Kritikerna talar i stället om moralpanik.

Ändå verkar allt fler forskare på senare tid vara inne på tanken, att de som konsumerar mycket datorvåld själva kan ­utveckla aggressiva drag. Varför finns det till exempel fortfarande barnförbjudna filmer? Jo, därför att samhället vill skydda de unga mot negativ påverkan.

Datorspelsbranschen är en mäktig miljardindustri. Skulle forskarna få rätt riskerar lönsamheten i branschen att sjunka. Intresset ljuger som bekant aldrig. Det är därför kritiken mot dem som ifrågasätter tv- och datorvåldet är så hård. Så den som kritiserar underhållningsvåldet får även i fortsättningen ­räkna med att bli betraktad som en ­idiot, vars åsikter man inte behöver ta på allvar.

Följ ämnen i artikeln