Vi fick prata på engelska för att hunden inte skulle förstå
Vi hämtade henne på Lidingö en vinterdag för 13 år sedan.
Hon var en blandning av olika retrievers, mellanstor, svart med vita stråk på bröstet, och hade mjukaste pälsen i kullen. Hon blev perfekt; snäll, pigg och trofast, men om det krävdes kunde hon vara skarp mot andra hundar som tjafsade.
Vissa så kallade hundmänniskor gillar inte blandrasjyckar. Min erfarenhet är att de är tåligare på alla sätt och vis. Jag har haft så kallat renrasiga hundar som fått rännskitar i flera dagar bara för att vi bytt fabrikat på hundmaten.
Vi döpte valpen till Maya, utan närmare tanke på mesoamerikanska pyramider. Maya, bara. Det lät fint.
Hon var inte mer än ett år gammal när jag råkade vända ryggen till och vips var min gode vän Gert Fylkings bracco italiano framme och skändade vår lilla fröken. Vi trodde först att hon var skendräktig, men på vårkanten kom åtta friska valpar.
Efter den sommaren tog vi Maya till kastrering.
Hon var en mycket intelligent hund som snabbt lärde sig hur saker och ting hängde ihop. Jag såg henne upprepade gånger genomföra följande konststycke: Hon åt snabbt upp maten i sin skål och kikade sedan över axeln. När hon konstaterat att den stora hunden fortfarande åt ur sin skål så gav hon skall och rusade ut på gården. Den stora hakade på och for iväg mycket längre. Varpå Maya omedelbart smög tillbaka in och åt upp det som fanns kvar i hans skål.
Hon tyckte om att titta på naturprogram på tv, särskilt om de handlade om fåglar eller fyrfota djur. Hon hade ordförråd. Och hon var en mästare på att tolka handlingar och stämningar. Ibland fick vi prata engelska om det var saker vi inte ville att hon skulle förstå.
Hon visade alltid villkorslös kärlek, så fort man klev innanför dörren. De flesta hundar gör det, till skillnad från fruar och ungar.
Maya blev sjuk för en tid sedan. Hon blev lite bättre av medicin, men sjukdomen tog över igen. De senaste veckorna gick det snabbt. I veckan tog vi henne sista gången till veterinären. Det var lugnt. Hon var inte stressad. Hon fick sömnmedel tills hjärtat stannat.
Tiden går. Det är nog en fem eller sex husdjur jag har åkt med totalt.
En del hundägare gör det själva. De tar bössan med sig och går på skogen med sin kamrat.
Jag är inte moralist, men jag tycker att det skulle kännas som ett svek. Man tar inte livet av en familjemedlem.
Nu har Maya gått till de sälla. So long, gumman! Du ska få en fin begravning i vår.