Vi kan välja vilka kändisar vi hyllar

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Heath Ledgers död är sorglig på många sätt, kanske främst för att den påminner om vilken sjuk värld kändisskapet är. Det kan inte vara lätt för en 28-åring att gå till jobbet, medveten om att miljontals dollar står på spel om han har en dålig dag. Inte heller kan det vara normalt att vara ständigt iakttagen, beundrad och dyrkad, som om han ägde någon form av superkrafter. Tänk att i det läget vara en vanlig människa, och vilja syssla med det han älskade mest, men istället hamna i en hysterisk låtsasvärld befolkad av människor med ett sjukt bekräftelsebehov. Inte konstigt att så många tappar fotfästet, får hybris och använder droger och/eller alkohol.

Det märkliga är att så många kändisar med problem upphöjs till någon form av ideal.

Jo, jag vet, ingen vill erkänna att de läser kändistidningar, det gnälls på kvällspressen, seriösa artiklar efterfrågas. Likväl är det kändisar som säljer, behovet av dem verkar omättligt. Varför prenumererar annars inte alla på den lysande tidningen Fokus?

Att läsa om Britney Spears är som att se på en trafikolycka i slowmotion, alla följer med skräckblandad förtjusning hennes väg mot undergång. Lika intressanta är andras skilsmässor, otrohet och succéer. Kanske är det bara mänskligt, folk har dyrkat gudar och gudinnor som symboliserat livets olika aspekter. Ända sedan sumererna uppfann samhällsklasserna för cirka 5 000 år sedan hävdade kungarna att de var utvalda av gudarna. Sedan rullade imagebyggande på, kungar har regerat av guds nåde, personkulter har byggts runt politiska och andliga ledare.

Dagens stjärnor är upphöjda på ungefär samma sätt och är också omgivna av hov och prästerskap i form av managers och agenter.

Men de finns bara till för sin egen skull, deras handlingar gynnar sällan den stora massan. Därför är det viktigt att påminna om att den status kändisarna har kommer från oss. Det är vi, via vår konsumtion, som väljer vilka som är värda att lyftas fram och vilka ideal som är värda är hyllas. Så frågan är om det är anorektiker, missbrukare och skitstövlar som ska upphöjas till mänskliga gudar eller om vettigare förebilder ska premieras. Måhända är det till och med dags att rikta blicken inåt och inse att du är precis lika värdefull, och förmodligen sundare, än en främling på en bild. Fast det visste du kanske redan, du ville bara bekräfta det när du läste om Lindsay Lohans senaste rehabsväng.