Hon tackar oss - det är nästan outhärdligt

Thin Thin Khine

Hon är 38 år. Ogift. Barnlös.

Hon berättar det inte själv. De andra kvinnorna i byn Asikaly gör det. Pekar på henne och skrattar.

”Single!” HA HA HA.

”No husband!” HA HA HA.

Hon gör så som så många andra kvinnor här i Burma gör när de får mycket uppmärksamhet. Hon håller händerna för ansiktet i skam.

Vi är tre svenska kvinnliga journalister som sitter på golvet med kvinnorna i byn. De frågar om det är någon vi vill prata enskilt med.

”Singelkvinnan”, säger vi.

HA HA HA, svarar kvinnorna i byn.

”Vi är alla tre också över trettio år, ogifta utan barn. Så vi vill gärna höra hennes berättelse”, säger vi.

HA… Ha… h…, svarar kvinnorna.

Vi går undan.

”Det är klart att jag blir ledsen när de gör sådär, men jag försöker att vara stark”, säger Thin Thin Khine.

”Jag tänker att om jag uppför mig som en dam så blir jag behandlad som en dam. Oftast stämmer det.”

Hon säger att hon aldrig har velat gifta sig. Att hon aldrig älskat någon av de 300 männen i byn mer än hon älskar sina föräldrar.

”Jag har två val, att bo med mina föräldrar eller att gifta mig. Varför ska jag välja det sämre alternativet?” frågar hon.

Det var tänkt att bli tjugo minuter där svenska journalister intervjuar burmesisk kvinna. Det blir något helt annorlunda. Ögonen lyser. Hon vill veta varför vi bor ensamma. Varför vi är ogifta. Varför vi är barnlösa. Hon lyssnar, nickar, fortsätter fråga.

”Jag trodde att jag var själv i hela världen”, säger hon till sist. ”Tack för att ni visade att jag inte är det.”

Hon, som lever i en by utan el och rent vatten. Hon, som fick sluta skol­an efter femte klass. Hon, som tjänar sex kronor om dagen på omänskligt hårt arbete på risfältet. Hon tackar oss.

Hennes tack är närmast outhärdligt där och då. Det fortsätter att vara det under den nittio minuter långa flodbåtsturen längs Irrawaddys delta. Och under den fyra timmar långa resan till Yangon.

Något kryper i mig, måste ut.

Jag inser att det är ett ”Tack detsamma”.

Hon, som har dragit en sjuhelsikes nitlott i livets lotteri påminde mig, som inte gjort det, om en av de viktigaste sakerna i livet. Något jag glömt:

Välj inte det sämre av två alternativ. Vad det än gäller.

Följ ämnen i artikeln