Det är skillnad på ”ojämlikt” och ”orättvist”...
Skriande ekonomisk ojämlikhet är det största hotet mot världen, enligt en opinionsundersökning. Medborgarna anser att det är värre än både kärnvapen och miljöförstöring. Det tycker den vänster som hellre bestraffar rika än hjälper fattiga, men även den höger som vill stoppa invandringen eftersom de säger att den introducerar en grad av ojämlikhet som vi inte är vana vid.
Men är ojämlikhet verkligen så destruktivt? Här är ett enkelt sätt att undersöka om du anser det: Skulle du hellre leva i ett land som har en ”gini” (ett vanligt mått på ojämlika inkomster) på bara 27 av 100 än i ett land som har nästan dubbelt så stor ojämlikhet?
Svaret är ett självklart ja om vi främst bryr oss om ojämlikhet.
Men det första landet är Kina för 35 år sedan och det andra landet är Kina i dag. I det första fallet hade du med största säkerhet levt i extrem fattigdom, vilket 90 procent av kineserna då gjorde.
I dag är färre än 10 procent av dem fattiga, och du hade levt ett liv som närmar sig en slags lägre medelklass.
Nästan alla skulle föredra att leva i Kina i dag än för 35 år sedan, trots att ojämlikheten är mycket större, av det enkla skälet att vi ser fattigdom, hunger och tidig död som värre än ojämlikhet.
Det är bättre att vara olika rika än lika fattiga. Och tillväxt och fattigdomsminskning innebär oftast att människor blir rikare i olika takt – det vill säga ökad ojämlikhet.
Ny forskning visar att vi även i mindre extrema situationer föredrar en viss ojämlikhet. När människor ombeds att ange den perfekta fördelningen i deras ideal-samhälle är det mycket få som vill ha en jämlik fördelning. Det tycks gälla i alla samhällen, för män och kvinnor, och faktiskt för både höger och vänster.
Tre psykologer vid Yaleuniversitetet menar i en aktuell studie att de inte hittar några bevis på att människor är emot ojämlikhet i sig, utan att de flesta är emot något som ofta blandas ihop med ojämlikhet: orättvisa.
Psykologerna menar att ”människor föredrar rättvis fördelning, inte jämlik, och när rättvisa och jämlikhet krockar föredrar de rättvis ojämlikhet framför orättvis jämlikhet”.
De flesta vill nämligen att de som anstränger sig, tar risker och arbetar hårt ska få mer än de som inte gör det. De som inte bidrar ska inte få lika mycket av välståndet som de som skapar det välståndet. Det tycker inte bara vuxna, som accepterar att entreprenörer som Steve Jobs och Jeff Bezos tjänar miljarder på att ge oss bättre och/eller billigare varor och tjänster. Sex till åtta år gamla barn menar att två pojkar bör få lika mycket, tills de får veta att den ena städade sitt rum mer. Då ska han få mer, tycker de.
Det förklarar varför ojämlikhet inte är det viktigaste, men det förklarar också varför det kan vara både viktigt och upprörande. För tänk om det var den som inte städade sitt rum som fick mer. Så är det ju ibland. Se på finans- och eurokrisen. En krets bankirer och spekulanter tog vansinniga risker och räddades sedan av skattebetalarna.
De fick inte mer för att de var så duktiga, som Jobs och Bezos, utan för att de var så dåliga. Det är skandalöst.
Inte för att det var ojämlikt, utan för att det var orättvist.
Det nya svenska musikundret 1
Svenska artister märks mest i festival-Europa just nu, som gothikonen Henric de la Cour som gav precis allt i ett självutlämnande och bejublat framförande på Amphifestivalen i Köln.
Det nya svenska musikundret 2
Unika Kite har de senaste åren skapat en guldgruva av elektroniska symfonier som tillsammans med en hypnotisk ljus- och bildshow gör dem till det bästa man kan se i hela världen just nu.